Solskenshistoria från Georgien

För tre år sedan såg Tsikos liv helt annorlunda ut. Allting cirkulerade kring skola och hemmeti sin lilla hemby, tills den dag då Georgiska FN-förbundet kom förbi hennes skola och erbjöd en möjlighet till att bli en aktiv ungdomsmedlem. Det var början på vad Tsiko menar är hennes ”nya liv”.

Tsiko Khomasuridze är helt klart en av de trevligaste och mest positiva människor jag träffat här i Georgien, kanske till och med i hela mitt liv. En tisdagsförmiddag möts vi på ett café i Tbilisi för att tala om hennes erfarenheter inom det Georgiska FN-förbundet och det slår mig verkligen hur passionerad och mogen hon är för att vara så ung. Tsiko är uppväxt i en liten by i norra Georgien som heter Medjuriskhevi och som har ungefär 2000 invånare. När hon var 15 år kom Georgiska FN-förbundet till hennes skola och höll en presentation om deras arbete samt erbjöd ungdomarna att själva bli aktiva. Tsiko valde att utforska denna möjlighet, ett beslut som hon är mycket glad för i dag.

IMG_8032_2

Tsiko må bara vara 18 år gammal men är redan stort engagerad i Georgiens samhälle och drömmer om en ljus framtid. Foto: Mimmi Granat

Allt började med projektet ”Advancing National Integration” (ANI) som syftar till att förbättra integrationen av etniska och religiösa minoriteter i Georgien. Ungdomar är en viktig målgrupp och Georgiska FN-förbundet har 13 ungdomscenter runt om i landet som har olika projekt inom exempelvis mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljö. Det var så Tsiko började sitt engagemang på ett ungdomscenter i grannstaden Gori.

− Jag brukar förklara det som att mitt liv kan delas upp i två delar; livet innan ANI och livet efter ANI. Helt plötsligt såg jag en värld utanför min by, jag fick träffa nytt folk och lära mig många nya saker, förklarar Tsiko och ler.

Efter en tids engagemang fick hon höra om ett annat projekt som kallas ”Confidence Buildning in South Caucasus” (CBSC). Projektets syfte är att bygga förtroende för fred i regionen Södra Kaukasus, vilket därför inkluderar grannländerna Armenien och Azerbajdzjan. Aktiviteter är främst riktade mot ungdomar i högre ålder och sker på regional nivå, men också på nationell nivå då länderna har stora minoriteter av varandras nationaliteter. CBSC är det projekt som Svenska FN-förbundet stödjer genom samarbete med Georgiska och Armeniska FN-förbunden sedan 2005 respektive 2007.

Det var just möjligheten att möta folk från andra länder som lockade Tsiko till att söka sig till CBSC. Efter ansökan och intervju blev hon antagen att gå på deras sommarevent i Tbilisi (Georgiens huvudstad) i augusti 2014, med fokus på hur man genomför kampanjer inom mänskliga rättigheter och jämställdhet. Tsiko erkänner att hon i början var lite orolig för att åka till eventet då konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan över det geografiska området Nagorno-Karabach eskalerat över sommaren. Lyckligtvis var det inget att oroa sig för då inget spår av konflikten märktes på ungdomarna.

− De blev istället jättegoda vänner, pratade ofta om hur ledsna det var över konflikten och sa att de ville ha fred. Det tycker jag är det viktigaste med detta projekt: att man krossar stereotyper, delar med sig av sina erfarenheter och lär sig att våra länder har nästan samma utmaningar. Plus att man får massa nya vänner!

Sommareventet blev riktigt lyckat och även om dagarna var långa med massa olika utbildningar och aktiviteter så kände sig Tsiko aldrig trött, framförallt tack vare de engagerade ledarna. En viktig del i eventet var att planera ett eget projekt som man skulle implementera när man kom hem. Tack vare ny kunskap, feedback av erfarna på plats och ett anslag på 500 USD kunde Tsiko genomföra ett väldigt lyckat projekt.

− Jag visste att jag ville göra något med ungdomar och om våld i hemmet för det är ett stort problem här i Georgien. När jag pratat med några tonåringar som sa att de gillar att måla för att uttrycka sina känslor och åsikter så fick jag idén om en tävling för att skapa en almanacka. Ungdomar fick skicka in bilder eller målningar som representerar våld i hemmet för dem och som sedan skulle bli almanacksblad, förklarar Tsiko.

Över 50 bidrag kom in och det blev en utställning i december där tre lokala domare, såsom fotograf och målare, valde ut tre vinnare som sedan trycktes i almanacksblad – ett ting som vi kommer i kontakt med dagligen. Dessa delades ut gratis till såväl privatpersoner som nyckelaktörer för att öka insikten om att våld i hemmet är ett allvarligt problem.

− Jag gick nyligen förbi ett universitet i Tbilisi och såg ett almanacksblad på väggen. Det är så himla kul hur de har spridit sig från Gori till huvudstaden.

IMG_8047_2

Vinnarna av almanackatävlingen, från vänster: foto av Lika som visar våld mot barn, foto av Ana på två skor som symboliserar våld i nära relationer och Lexos målning av kvinnovåld. Lexo har efter tävlingen påbörjat mentorskap med en av domarna från tävlingen som är målare. Foto: Mimmi Granat

Tsiko har precis börjat på universitet i Tbilisi där hon studerar internationell rätt. Hennes mål är att fortsätta sitt engagemang och har redan flera idéer till nya projekt på gång, för att sedan nå sin stora dröm om att bli diplomat och representera Georgien i andra länder. Jag frågar Tsiko vad hon tror att hon skulle gjort idag om hon inte börjat engagera sig i Georgiska FN-förbundet och hon svarar:

− Det var nyligen en uppsatstävling där man skulle skriva om vad Georgiska FN-förbundet har betytt för en. Jag började säkert skriva tio gånger men jag gav upp. Det är så stort för mig att jag inte ens kan förklara.

/Mimmi Granat
Internationell praktikant i Georgien

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera