Doha Youth Declaration on Reshaping the Humanitarian Agenda

Under föregående vecka var tidigare ungdomssekreterare Pernilla Bergstöm på plats i Doha när det var dags för World Humanitarian Summit Global Youth Consultation att gå av stapeln. Drygt 300 ungdomar från hela världen samlades under två intensiva dagar för att tillsammans anta ”Doha Youth Declaration on Reshaping the Humanitarian Agenda”.

Pernilla tillsammans med Ashanti från FN-förbundet i Sydafrika samt Otto Kobakhidze från FN-förbundet i Georgien Foto: Otto Kobakhidze

Pernilla tillsammans med Ashanti från FN-förbundet i Sydafrika samt Otto Kobakhidze från FN-förbundet i Georgien
Foto: Otto Kobakhidze

Det var två intensiva och inspirerande dagar när det var dags för ungdomar från hela världen att samlas för att diskutera humanitära frågor. De två dagarna delades in i fyra olika teman där deltagarna först fick lyssna till inspirerande paneldiskussioner inom varje tema för att lyfta vissa frågor och perspektiv. Därefter samlades deltagarna i olika arbetsgrupper för att tillsammans lyfta exempel på hur vi bäst kan möta utmaningar och integrera ungdomars perspektiv i praktiken på både lokal och internationell nivå. Alla tankar och förslag samlades sedan i en deklaration som deltagarna fick anta.

De olika teman som diskuterades var samma som de teman som är på agendan för toppmötet i Istanbul nästa år, det vill säga humanitarian effectiveness, serving the needs of people i conflict, transformation through innovation samt reducing vulnerability and managing risk.

När de olika arbetsgrupperna fick göra djupdykningar inom respektive teman blev det klart att väldigt många av deltagarna kommer från samhällen som själva är drabbade på olika sätt. I min arbetsgrupp fanns det deltagare från bland annat Portugal, Tyskland, Kanada och Nya Zeeland, men även från länder som stått inför många utmaningar under de senaste åren. Vi hade deltagare som upplevt tsunamin på Sri Lanka, tyfonen i Filippinerna, jordbävningen i Nepal och kriget i Syrien. Att få lyssna på deras berättelser, erfarenheter och hur de har hanterat dessa olika kriser på lokal nivå gav inte bara ett brett perspektiv på hur olika kriser kan se ut, men även förståelsen för hur samhället måste kunna hantera en rad olika utmaningar, vilka troligtvis endast kommer att växa och bli alltmer väsentligt i framtiden.

Det som kom att genomsyra de olika teman och hur vi kan hantera och förebygga de olika kriserna var utbildning, sociala medier och lokal anpassning. Oavsett vad vi pratar om – om det så är ebola i Sierra Leone, konsekvenserna av El Niño i Filippinerna eller konflikter runtom i världen, så blev det tydligt att utbildning är en nyckelaspekt till hur vi kan hantera och förebygga dessa kriser på lokal, regional och internationell nivå. Sociala medier är ett utmärkt verktyg till just detta, där ungdomar som växt upp med och förstår tekniken har en stor fördel och kan vara med och göra skillnad. Vi fick lyssna till hur de hade använt sig av bland annat What’s app i Sierra Leone för att sprida kunskap om ebola lokalt och regionalt, vilket var av enorm vikt för de som levde i de drabbade samhällen – ”We had never even heard about ebola, so how could we possibly know how to handle it?”. Livsavgörande kunskap kan spridas med de enklaste medel och kan göra en enorm skillnad för att avgränsa en kris, ge information till omvärlden samt för att hjälpa samhällen att anpassning för att bygga motståndskraft (resiliens).

Diskussionerna kretsade även kring hur vi som ungdomar kan vara med och göra skillnad. Demokrati var en fråga som kom upp under ett flertal olika diskussioner – hur kan vi se till att ungdomar får vara med och göra skillnad och förebygga att folk dör, när de inte ens får göra sin röst hörd? Hur kan vi sprida kunskap och bygga lokal kapacitet när inte alla ens får gå i skolan? Hur kan vi bäst se till att kunskap över gränserna sprids och se till att vi lär av varandra? Hur kan vi se till att kvinnor och flickor får samma tillgång till kunskap och hur kan vi säkerställa deras deltagande i att förebygga och hantera kriser?

Frågorna är många, svårigheterna är flera och det är inte en liten utmaning världen står inför. Trots det lämnade jag Doha med en känsla av tro för framtiden – att umgås med 300 inspirerande, passionerade och hoppfulla människor under ett par dagar har den effekten. Vi kom från världens alla hörn, med olika erfarenheter och berättelser i bagaget, och vi lämnar övertygade om att vi tillsammans kan göra världen till en tryggare och bättre plats. Vad som behövs är att världen samlas och inser att vi alla står inför detta tillsammans. Att komma hem och få se bilderna av Alan kändes därför som ett hårt slag i magen. Dock verkar det som att, äntligen, allt fler människor – inte bara i Sverige, utan även i Europa och världen – börjar förstå vidden av den kris som har pågått i flera år och hur människor varje dag riskerar sina liv som en följd av detta. Kanske, bara kanske, är det allt fler som har börjat förstå att det är dags att sätta våra medmänniskor i första rummet och att vi nu kan börja på allvar med att #ReShapeAid, för en bättre framtid för alla.

Paneldiskussion

Paneldiskussion

– Pernilla

#ShareHumanity

P.S. För er som är nyfikna på deklarationen så kan jag meddela att den tyvärr inte är klar ännu. Ett utkast blev antaget i Doha, men vi får tyvärr inte sprida dokumentet förrän en sammanfattning är klar. Jag lovar att be Marcia att publicera en länk på vår Facebook så fort den är färdigställd!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera