Gästinlägg: Karins första dagar i Sydafrika!

Genom Svenska FN-förbundet har fyra internationella praktikanter fått den spännande möjligheten att åka på praktik till något av de FN-förbund vi samarbetar med. Under hösten kommer de dela med sig av sina erfarenheter genom att skriva gästinlägg på bloggen. Karin Alexandersson skriver ett första inlägg från Sydafrika – häng med!

Utsikt över Kapstaden från flyget.

Utsikt över Kapstaden från flyget.

Sydafrika.Tidigare apartheid, men nu Mandelas land. En arbetslöshet på 25 %. Safari och dykning med hajar. Hög risk för hiv och stort genusbaserat våld. Det var ungefär så mycket jag visste om landet när jag ansökte om praktiken hos FN-Förbundet. Inte visste jag att den skulle klaffa så bra för just mig. Jag som efter att ha vistats i länder så som Palestina, Israel och Indien intresserats av effekterna av koloniala makter och särskiljningar mellan människor, men också med ett evigt brinnande intresse för jämställdhet mellan könen. Sedan älskar jag ju att resa till nya äventyrliga destinationer.

Efter mycket oro och ringande angående mitt visum, satt jag äntligen på flyget. Det tog mig hela 24 timmar från det att jag lämnat huset på Orust, till dess att jag var framme vid mitt nya hem i Kapstaden. Vackert väder och en magnifik utsikt över Table Mountain välkomnade mig, men det var riktigt kallt i luften. Under färden från flygplatsen körde vi förbi enorma områden med små skjul tätt placerade intill varandra. Jag förstod att det var här den fattigare befolkningen av Kapstaden bor.

Själv bor jag i ett väldigt fint områdesom påminner mycket om Australien, med låga hus och mycket grönområden.En del hus har murar med glasskärvor på toppen, en del med knäppande elstängsel. Då hudfärg är ett ständigt återkommande samtalsämne här, är invånarna i mitt område främst vita familjer.Min lilla stuga ligger i trädgården hos en jättesnäll familj och alla jag möter i området hälsar glatt.Jag cyklar och promenerar varje dag. Det känns inte alls så otäckt som jag föreställt mig, utan som vilken stad som helst.

Jag har dock blivit varnad för att vara ute själv när det har mörknat. Risken för att bli överfallen, rånad eller våldtagen är alldeles för stor sägs det. I princip varje kväll hör jag sirener eller hur bilarna verkar tävla på den stora vägen intill. Oroligheterna och gängkulturen på gatorna verkar trots allt inte skrämma ungdomarna till att stanna hemma om kvällarna, tvärtom.På min födelsedag åkte jag och en kollega till ett härligt studenthak i närheten och det var alldeles knökat med människor när vi tillslut drog oss hemåt.

Jag börjar komma in i rutinerna på min nya praktik och jag känner verkligen att min handledare vill ge mig verktyg att utvecklas. Just nu försöker jag skapa mig en bild av organisationens uppbyggnad och dess projekt. Tydligen sker väldigt mycket av aktiviteterna genom medlemmar och skolaktiviterer här, vilket ska bli roligt att se.

Mitt äventyr har precis börjat och jag känner redan att det här kommer att bli riktigt bra!

Fortsätt gärna följa mig här på bloggen och på Instagram (travellerbug).

Vi hörs!

En vandring i Table Mountain

En vandring i Table Mountain

– Karin Alexandersson

Karin och de andra praktikanterna dokumenterar sina upplevelser under #UNgochGlobal på Instagram, titta gärna upp det!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera