Gästinlägg: Ortodox jul, Nagorno-Karabach och förtroendebyggande över gränserna

Per Ekman, en av tre internationella praktikanter från FN-förbundet bloggar ifrån Georgien: 

Den svenska julens höjdpunkt är i skrivandets stund en vecka bort. Här i Georgien är det dock flera veckor kvar till jul. Eftersom merparten av georgierna tillhör Georgisk-ortodoxa kyrkan så följer man likt många andra kristna-ortodoxa länder den julianska kalendern. Juldagen infinner sig därför enligt vårt sätt att räkna den 7 januari.

Fredagens fina luciamottagning anordnad av svenska ambassaden, ett ymnigt snöfallöver Tbilisi samt det faktum att receptionen på FN-förbundet sedan i morse är julpyntad gör dock att det inte går någon nöd på mig.

Min första tid här handlade om att lära mig mer om georgisk politik, kultur och samhälle. För en bättre förståelse ansåg jag dock att Georgien behövde sättas in i en kontext. Därför föll det sig naturligt att också blicka ut över regionen och lära mig mer om grannländerna Armenien och Azerbajdzjan. Jag har i detta syfte hunnit med både en trevlig resa till Armenien och en intressant regional konferens i Tbilisi.

Armeniskt landskap. Bilden tagen under min resa i landet.

Armenien och Azerbajdzjan

Som introduktion för den som inte känner till regionen så är Armenien och Azerbajdzjan sedan lång tid i konflikt över området Nagorno-Karabach. Territoriet har länge varit omstritt. Stalin ”löste” frågan genom att ge området självstyre inom Azerbajdzjan. Detta skapade en spänning, inte minst då majoriteten av befolkningen var armenier.

Efter Sovjetunionens fall gick inte konflikten att hålla tillbaka och regelrätta strider inleddes med tusentals döda som följd. Detta resulterade även i att armeniska trupper 1992-93 tog kontroll över Nagorno-Karabach men också andra områden som tillhört Azerbajdzjan. Striderna innebar dessutom massförflyttningar av både azerer och armenier. Sedan dess har konflikten varit lågintensiv men strider blossar då och då upp. Ingen lösning finns i sikte och risken för en eskalerande konflikt är inte obetydlig. I konfliktens närhet finns även länder som Ryssland, Turkiet och Iran. Dessa regionala stormakter har givetvis sina egna intressen, vilket ytterligare komplicerar frågan.

Konflikten innebär att många människor lever under dåliga förhållanden. Dessutom skapas i bägge länderna, som ofta i konflikter, en bild av ”den andre” som ondskefull, farlig och annorlunda. Den negativa bilden förstärks av att armenier i praktiken inte kan besöka Azerbajdzjan och vice versa.

Är det möjligt att förändra attityder?

Sedan flera år driver Svenska FN-förbundet tillsammans med sina systerorganisationer i södra Kaukasien ett ”ConfidenceBuildingProgramme”. Arbetet går bland annat ut på att låta unga människor från de tre länderna träffas i Georgien (som får ses som neutralt i sammanhanget). Här skapas relationer över gränserna. Möjligheten att träffas och prata med varandra gör att bilden av ”den andre” suddas ut. Dessutom tränas ungdomarna i att driva projekt inom bland annat mänskliga rättigheter.

Förra helgen deltog jag i en uppföljningsträff inom detta program. Flera, men inte alla, deltagare hade därför träffats förut. Några tjejer från Azerbajdzjan, som anlänt till Tbilisi kvällen innan, hade gått upp extra tidigt första konferensdagen för att kunna välkomna sina anländande armeniska vänner med en kram. Stämningen var även fortsättningsvis mycket bra under de tre dagarna och det var inspirerande att se hur fördomar kan övergå i vänskap! Själv bidrog jag med att föreläsa om hur det är att vara engagerad i civilsamhället i Sverige.

Utöver detta redovisades även projekt som ungdomarna bedrivit i sina hemländer. Projekten hade fokus på jämställdhet (bristen på jämställdhet är påtaglig i regionen) med teman som ”våld i nära relationer”, ”kvinnligt ledarskap” och ”jämställdhet i praktiken”. De flesta projekten hade uppemot fyra gånger så många sökande som det fanns platser och engagemanget var stort.

Slutligen kan jag konstatera att ländernas många utmaningar till trots så gav mötet med dessa inspirerande och entusiastiska ungdomar mig en varm och positiv känsla som kommer hålla i sig över såväl nyår som georgisk-ortodox jul.

Per kan nås via e-post: perekman@hotmail.se och har även en egen blogg: http://internationellpolitik.wordpress.com där han skriver mer om Georgien.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera