Gästinlägg: Praktikant Pernilla

Pernilla Bergström är en av fem praktikanter på Svenska FN-förbundet som kommer praktisera här under vårterminen. Främst kommer hon att hjälpa FN-förbundets utvecklingshandläggare; Berith Granath och arbeta med millenniemålen/hållbarhetsmålen.
Pernilla berättar här om hennes upplevelser från när hon var i USA och arbetade med hennes hjärtefråga: miljön.

2013-08-07 10.15.47

Jag har engagerat mig i internationella frågor i drygt tre år nu.
Tre år av inspirerande dagar full med ny kunskap och möten med fantastiska personer,
men även dagar när allt inte känns lika ljust längre. Dagar när man undrar hur det egentligen kommer gå för världen, och ifall vi människor kommer lyckas förstöra både planeten och vår egen chans till överlevnad. Våld, ignorans, krig, ovilja att förändra och intolerans förstör många chanser till hållbar och mänsklig utveckling.

2013-08-11 04.45.13

Jag har länge varit intresserad av miljöfrågor. Om jag ska vara ärlig så är jag intresserad av många andra olika ämnen också, men miljö- och klimatfrågan har alltid haft en särskilt stor plats i hjärtat. Det var av den anledningen jag befann mig i Tallahassee, Florida, sommaren 2013. Jag hade fått ett stipendium av Swedish American Green Alliance, och fick den unika chansen att se hur man kunde arbeta med miljöfrågor rent konkret i USA. En av anledningarna till att jag var nyfiken på stipendiet var för att jag ville se om alla fördomar jag hade om amerikanare stämde – brydde dem sig om miljön över huvud taget? Som engagerad svensk universitetsstudent hade jag mer än en gång fått höra folk muttra om att amerikanare minsann inte bidrog till en bättre miljö. Jag hade fått höra att de vägrar skriva på konventioner av relevans för en mer hållbar utveckling, att dem tog bilen överallt, att dem misslyckades att leda stater framåt i en miljömässigt hållbar riktning, att deras levnadssätt inte på något sätt fick komprimeras för att rädda miljön – jag kan rada upp fördomar och klagomål ett tag till, men jag stannar där.

2013-08-08 02.05.57

Det var av den anledningen och med de förkunskaperna i baggaget jag landade i Tallahassee en svettig och kvav augustikväll. Jag fick tillbringa en månad tillsammans med EPER – Department of Environmental Policy and Energy Resources. Jag fick besöka olika myndigheter, olika avdelningar, olika ideella organisationer, och olika aktörer som på sitt sätt bidrog till en mer hållbar utveckling. Vilket möte eller studiebesök jag än var på så fick jag höra i princip samma sak: ”Jasså, Sverige, säger du? Det borde ju vara du som står här och lär oss hur man arbetar för en mer hållbar utveckling”. Men vet ni vad? Jag har sällan träffat så många engagerade och drivna människor. Människor med en enorm passion och så otroligt mycket vilja och kunskap. Människor som vill göra en skillnad, och som går till sitt arbete varje dag med hoppet om att göra världen lite bättre, one step at the time.

2013-08-11 09.39.48

Efter en månad hos EPER tog jag med mig två saker hem:
1. Vi svenskar kanske har rätt i vissa av våra fördomar om amerikanare och miljön. Men, man får inte heller glömma eller vägra tro att USA saknar eldsjälar som även dem drivs av hoppet för en bättre värld.

2. Man får aldrig sluta kämpa eller försöka. Många av dem jag träffade fick kämpa för något de tror på. USA:s medborgare är långt ifrån att vinna ett pris för deras miljörelaterade medvetenhet. Men de jag träffade slutar aldrig kämpa. De går till jobbet varje dag, och kämpar för något de tror på, för det ger deras vardag en mening. Dessutom – slutar du, vem ska då försöka göra världen bättre?

bild

Nu går jag själv till ett kontor varje dag, i hopp om att kunna göra något bättre för världen idag. Under våren 2014 kommer jag praktisera på Svenska FN-förbundet med fokus på utvecklingsfrågor. Jag hoppas och tror att den här våren kommer ge mig minst lika mycket hopp och inspiration som min resa till Tallahassee gjorde.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera