Jantelagen och en bra metod för att engagera; story telling

En av bilderna i min utställning 

Idag hade vi personaldag. Det har inneburit lite tänkande och fixande (himla tur att jag fått planera den med Elin, hon är en pärla!). Så idag blev det lite blandade aktiviteter. Vi tog också en fika uppe på kontoret och eftersom jag hade mina bilder ifrån Egypten i Sthlm och eftersom vi hade brist på aktiviteter att göra under just den tiden så hade jag ställt upp dem.

Lite nervöst var det. Jag har egentligen tidigare och fortfarande ibland även fortfarande lite svårt att visa upp saker jag gjort eller prata om saker jag varit med om. Tror det grundar sig lite i Jantelagen kanske? Den skulle vi nog alla behöva slänga ut, men den kommer och går lite även om man vill hålla den borta känns det som. Har nån av er någon gång känt likadant?  

Jag vill slänga ut den för det är ju jättepositivt att prata om personliga saker och framförallt när det gäller att motivera andra kan det vara toppen! Jag var på en workshop i augusti som handlade just om story telling för att nå ut. Det tror jag att alla vi som jobbar med globala frågor kan använda oss av. Det viktiga när man berättar en story är att den påverkar dem som lyssnar på följande sätt:

* Huvudet (förstår någonting)
* Hjärtat (man upplever en känsla med hjärtat och förstår någonting mer emotionellt)
* Handen (man gör en aktiv handling som konsekvens)

Det är viktigt att varje historia man berättar har en mening och budskap… så som… ”Och då insåg jag att FN är viktigt för världen och att det är viktigt att engagera sig för ett bättre FN” tex.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera