Ban Ki-moon!!!!

Nu har jag gjort det. Jag har träffat honom! I fredags bjöd FN-förbundet in ca 30 representanter från organisationer för en träff med honom på fina Grand Hotell. ÄvenCarolina Klüft var där eftersom hon är FN:förbundets ambassadör.

Innan han kom fikade vi andra och sen plötsligt var han där. Vi från förbundet stod utanför möteslokalen och när han gick förbi mig skakade vi hand!!

Han höll en liten föreläsning och pratade bland annat om hur viktiga frivilligorganisationer är och att vi är ”världens samvete”. Han var väldigt öppen och skämtade till och med om det långa tal som Khadaffi (Libyens ledare) höll i generalförsamlingen. Khadaffis tal var en och en halv timme och taltiden var 15 minuter. Jag fick chansen att se Ban när jag var i Sydkorea men då var vi så många personer så man kunde inte riktigt få ett intryck av honom. Men i fredags tyckte jag att han verkade vänlig och väldigt avslappnad. Han svarade på frågor och pratade mycket om kvinnors roll i FN-systemet och påpekade att han hade tillsatt fler kvinnor på höga poster än någon av hans företrädare. Det lät lite som att han skröt men å andra sidan tycker jag att det är dags att han börjar ta sin plats som generalsekreterare och visa vad det är han gör.

Efteråt tog vi ett gruppfoto och sen var det dags för lite snabbmingel. Jag märkte att hans fru Madam Ban (som hans delegation kallade henne) såg ensam ut. Jag tänkte att det måste kännas ensamt att resa världen runt medan alla vill träffa hennes man och hon hamnar i bakgrunden så jag gick fram och pratade med henne och hon var jättetrevlig och snäll.
Jag berättade att jag har varit i Seoul och vi pratade lite om Sydkorea. Sen frågade hon var jag kom ifrån och jag sa Iran och hon tyckte att det var ett vackert land. Vi pratade också lite om FN-rörelsen och hon sa att vi i lokalföreningarna var väldigt viktiga för FN:s arbete och det gjorde mig glad!Där fanns fika och jag frågade om hon ville ha en ”swedish cookie”. Hon sa att det liknade en cinnamon roll och jag fick erkänna att det var det men att i Sverige säger vi att det är en svensk bulle och att den till och med har sin egen dag då man firar den.

Sen var det dags för dom att gå tyvärr och vi sa hejdå och plötsligt var vi själva igen och höjdpunkten i min karriär var nådd. Nu får jag se om något mer spännande kommer hända under mitt år på förbundet (håller tummarna).

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera