Jag ser det snöa

Det är lite extra tomt på kansliet idag eftersom många jobbar hemifrån på grund av snön. Eller, det är ju inte på grund av snön utan på grund av att lokaltrafiken inte fungerar som den ska på grund av snön.
Detta har fått mig att tänka på Haiti och problemen man har haft där med transport av människor, mat och vatten efter jordbävningen. Här lever vi i ett välutvecklat land som hamnar i total kaos för att det snöar! Skolor stängs, tåg ställs in, människor vet inte hur dom ska ta sig till jobbet och det är förvirring överallt.
Tänk då förödelsen i ett fattigt land med dåliga förutsättningar, som t.ex. Haiti, som sen drabbas av en jordbävning som totalförstör en hel stad och dödar mer än 200 000 människor. Vad gör man då?

Nu för tiden när det har blivit så lätt att rapportera från utomlands får man hela tiden se bilder och filmer från katastrofområden och efter ett tag känns det som att man blir immun. Det är så svårt att förstå hur människor faktiskt har det på dom platser som det rapporteras ifrån. Och eftersom det verkar hända så mycket hela tiden runt om i världen så är det nästan så att man inte blir förvånad längre när något hemskt händer. Vilket är hemskt. Jag menar inte att man inte förstår att det är hemskt att det har varit en jordbävning och att jättemånga människor har dött utan jag menar att jag inte förstår hur det hade varit om jag faktiskt hade varit där. Jag förstår inte vad jag skulle ha tagit mig till om hela Malmö plötsligt hade legat i ruiner och jag hade varit en av dom överlevande.

Ja, vart ville jag komma med detta då? Ingenstans särskilt faktiskt, det var bara dagens fundering som jag ville dela med mig av.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera