Med en distinkt doft av rök


Att sitta på tåget hem med en distinkt doft av rök är få förunnat, desto fler i omgivingen lär lida desto mer. Men det finns olika sätt att luka rök på, det kan vara tobaksrök, grillrök eller vedrök. Jag luktade vedrök.
Vedröksdoften i sig spelar dock inte en särskilt central roll i sammanhanget i sig, utan snarare varför man luktar rök och vilka som gör det. Idag var vi flera på Brevik som luktade rök, men vi luktade inte bara rök, vi var inte bara några få som suttit vid samma brasa och sugit åt oss samma rök, nej vi var få som luktade rök och var glada, stolta, över att göra det.
För tillsammans var vi mer än ett par filurer med en distinkt doft av rök, vi var ett par filurer med gemensamma drömmar, idéer och mål. Då man utmattad passerade en annan person med rökdoft var det med ett speciellt leende, en glimt i ögat, som om en hemlighet cirkulerade runt i luften utan någon som helst möjlighet till förståelse och vetskap hos andra.
Så när man med totalt leriga kängor, en rullväska täckt av lera och gräs och FN-pins klampar ombord på X2000 blir man om möjligt ännu mer upprymd, men också nedstämd, av helgens utbyten och vänskap, men också med insikten att det var slut för den här gången. Blickarna på X2000 är mer besynnerliga, de på X2000 är utan vetskap och förståelse. De på X2000 har inte varit med på UNg-10.
Men ändå möter man de personerna med samma glimt i ögat, samma leende, och tänker tillbaka till det stora som varit och passerat i tiden, men som stannar kvar i tanken ett bra tag fram över. Allt med en distinkt doft av rök.
Viktor Olsson (ref-gruppen)
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera