Sabina gästbloggar: Mina dagar som praktikant på FN

”Tänk på ert drömyrke och hitta en praktik plats inom det” sa vår lärare för några veckor sedan. Hjälporganisationer var det första jag kunde tänka på och jag beslutade mig för att ta kontakt med FN-förbundet i Göteborg. När jag fick beskedet att jag skulle få praktisera där blev jag glad men även spänd, vad skulle jag få göra, hur var min mentor?

Efter att ha mailat kom jag och min mentor Klara Ljungberg fram till att hon hade en föreläsning i Vårgårda på Sundlergymnasiet. Vi stämde tid för när vi skulle träffas och när dagen kom träffades vi på skolans café, vi hade sällskap av ordförande i Vårgårdas FN- föreningen Marianne Andersson. Där satt vi ett tag och pratade om FN och dess betydelse tills det var dags att starta föreläsningen som skulle hållas inför tre klasser som går i första ring på skolan.

Klara inledde genom att presentera sig själv, mig, och föreläsningens innehåll. Hon började med att prata om FN, dess bakgrund men även dess uppgifter och betydelse idag. I FN så skapades deklarationen om de mänskliga rättigheterna och det var dessa som Klara förklarade här näst. Hon förtydligade att de mänskliga rättigheterna endast är moraliskt bindande regler, att man juridiskt sätt inte kan bli dömd om man bryter mot dem. Detta har vart problematiskt genom historien och därför har man bildat konventioner som är dokument som är frivilliga att skriva på, men när ett land har skrivit på en konvention så utformar man sina lagar efter den, vilket leder till att det blir juridiskt bindande.

Efter att ha gått igenom de mänskliga rättigheterna gick Klara in på rasism. Inte bara allmän rasism utan rasism i Sverige. Det var nog detta ämne som publiken var mest intresserade av. Rasismen finns i Sverige även om man ofta inte säger det högt. Klara berättade om rasism förr i tiden, under 30- talet då hennes farmor hade blivit utsatt för den, men hon berättade även om rasism idag. Hur ser det ut, vilka blir utsatta och hur ska man göra för att minska den var några av de frågor som publiken fick svar på.

Då Klara tackade för sig fick hon välförtjänta applåder av en publik som var nöjda med föreläsningen. Det var nu som tankarna började snurra runt i huvudet på mig. Jag hade massa frågor som jag tack och lov hade tid att ställa under en lunch och under väntan på Klaras tåg. Det var under denna stund som jag fick mycket idéer om vad man kan göra i framtiden, vilka organisationer som man kan gå med i men jag fick också mycket kunskap om hur Sverige egentligen ser ut och om vad som borde göras för att förbättra den situation som vissa faktiskt är i.

Dagen efter föreläsningen följde jag med Klara till FN-kontoret i Göteborg. Där träffade jag Maria Svensson och påbörjade min dag som praktikant för en organisation som hjälper världen och försöker göra den till något bättre. Och jag måste säga att känslan av att vet att man kan göra något för samhället är fantastisk.

/ Sabina Alic

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera