Rights Way Forward i Pemba, Tanzania

Så mycket har hänt sedan jag senast skrev här på UNg-bloggen, men jag ska försöka fatta mig kort. Mycket av det jag har lärt mig de senaste månaderna har fått mig att växa som person men också som praktikant.  Som jag nämnde i tidigare inlägg så är det otroligt hur snabbt tiden går men också kul att ha hunnit med mycket.

På sistone har mina arbetsuppgifter som praktikant cirkulerat kring frågor som berör klimatförändringarna. Jag har haft teoretiska uppgifter men också jobbat praktisk ute i fält. Jag spenderade en hel vecka ute på ön Pemba. Där jobbade jag med Rights Way Forward som är en metod utvecklad av Forum Syd med stöd från Svenska FN- förbundet och UNA Tanzania. Målet är att genom dialog engagera lokala ledare i samhället för att hitta lösningar för en hållbar användning av naturresurser.

Under en gruppövning fick deltagarna visa och förklara den nuvarande situationen in Pemba. Deltagarna berättade också om situationen i deras lokala samhällen och framtida förväntningar.

Under en gruppövning fick deltagarna visa och förklara den nuvarande situationen in Pemba. Deltagarna berättade också om situationen i deras lokala samhällen och framtida förväntningar.

Kursen gick bra och de lokala ledarna var verkligen ambitiösa i gruppdialogen och under aktiviteterna. Mina språkkunskaper i Swahili, som jag lärt mig här i Tanzania, är nu på en så pass bra nivå att jag hänger med i de flesta konversationerna, så länge de inte använder för komplicerade begrepp. De jag älskar mest är att folk här är så villiga att göra sig förstådda. Klimatförändringarna är något som ligger ledarna i övningen varmt om hjärtat.  De sken upp när vi diskuterade de här frågorna och vägar framåt, speciellt kvinnorna som tog mest plats under kursens gång.

På bilden ser ni färdigutbildade, certifierade Lokala ledare från olika delar av Pemba.

På bilden ser ni färdigutbildade, certifierade lokala ledare från olika delar av Pemba.

”Klimatförändringarna är något som ligger ledarna i övningen varmt om hjärtat.  De sken upp när vi diskuterade de här frågorna och vägar framåt, speciellt kvinnorna som tog mest plats under kursens gång.”

En av deltagarna, Khamis Mohamed Abdala, tar emot sitt certifikat av Reynald Maeda, Generalsekreterare för UNA Tanzania

En av deltagarna, Khamis Mohamed Abdala, tar emot sitt certifikat av Reynald Maeda, Generalsekreterare för UNA Tanzania

Pemba är en av Afrikas ”krydd-öar” utanför Tanzanias kust, strax intill Zanzibar.  En stor del av öns exportintäkter kommer från kryddnejlika som doftar på ön.  En annan viktig exportvara är riset, men exporten av riset har minskat till följd av klimatförändringarna.  På senare år har det blivit allt svårare för småbönder att försörja sig, då saltvatten tränger sig in och förstör risodlingarna. Jag berättar mer om det här i Svenska FN-förbundets medlemstidning, Världshorisont nr 4/16, som har tema klimat.

Foto från Kengeja- Mze Khamisi Silima och hans fru Khadija Ali Suliman

Foto från Kengeja- Mze Khamisi Silima och hans fru Khadija Ali Suliman

Mze Khamisi Silima var en av deltagarna på kursen, och han kommer från Kengeja, ett samhälle norr om ön. Han berättade att samarbetet med UNA Tanzania har inneburit positiva förändringar. Det har fått både han och andra i hans omgivning att komma på nya lösningar för att anpassa sig till klimatförändringen. Efter kursen sa han såhär:

“Att få utbildning om hur man ska hantera klimatförändringar och miljöförstöring är verkligen viktigt för det arbete vi gör i vårt samhälle. UNA Tanzania har arbetat med oss och gett oss viktig information om hur man kan möta utmaningarna och vad vi kan göra för att förbättra våra ekonomiska aktiviteter, även när vi står inför utmaningar om hur vi ska fortsätta våra små projekt som saknar kapital och resurser.”

Framtiden ser lovande ut, och nu är det min tur att fortsätta dialogen mellan UNA Tanzania och de lokala ledarna i Pemba. Ser verkligen fram emot nästa besöka dit, då jag ska träffa några av deltagarnas byar för att se hur de har utnyttjat kunskaperna från kursen Rights Way Forward.

Önska mig lycka till, så hörs vi snart igen!

– Sauda Luzze
Internationell praktikant i Tanzania

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Gästinlägg: Ute på de Armeniska vägarna

Det är spännande att lämna Jerevan och åka ut på den Armeniska landsbygden. Vägarna, som både kan vara spikraka motorvägar och små kroka grusvägar, leder genom ett vackert landskap med höga berg, öken och gröna skogar. Utmed vägarna säljer bönder vin och grönsaker och på vägarna får man akta sig för att inte krocka med stora flockar med får och kor.  

Jag landade i Armenien i början av september, nu har det gått över två månader och därmed har snart halva praktiktiden gått. Att försöka summera dessa månader och alla de upplevelser och intryck som jag fått under dem, är omöjligt, i alla fall i denna blogg. Därför tänker jag istället fokusera på att beskriva några upplevelser jag fått av att resa runt i Armenien och besöka projekten som det Armeniska FN-förbundet bedriver, eftersom de främst fokuserar på att nå ut till ungdomar som bor i regioner och städer utanför Jerevan.

02102016-_1050938

Vägen till Goris, bergen är de första av två större bergsmassiv som vägen passerar igenom

En tydlig trend i dagens Armenien är den pågående urbaniseringen, ungdomar och unga vuxna lämnar sina hem i mindre städer och på landsbygden för att flytta in till Jerevan eller andra utländska storstäder, där tillgången till arbete och utbildning anses högre. Det finns väldigt mycket att säga om denna trend som i många fall också leder till problem i samhällsutvecklingen mellan storstad och landsbygd. Till exempel har Gymri, Armeniens näst största stad, endast en tiondel så stor befolkning som Jerevan och de som flyttar är oftast ungdomar eller personer med högre utbildning.

”En tydlig trend i dagens Armenien är den pågående urbaniseringen, ungdomar och unga vuxna lämnar sina hem i mindre städer och på landsbygden för att flytta in till Jerevan”

Bristen på utbildningsmöjligheter och arbete försämrar motivationen för ungdomar att stanna kvar och långsiktigt engagera sig i den samhällspolitiska utvecklingen av sin region. Skillnaderna mellan Jerevan och övriga Armeniska städer är därför stora. Delvis med anledning av denna urbaniseringstrend, arbetar det Armeniska FN-förbundet  med projektet Advocating Human Rights in Armenia, som implementeras, delvis med hjälp av Svenska FN-Förbundet och Forum Syd, i sex armeniska regioner och syftar just till att främja ett långsiktigt, ungt och lokalt engagemang for en hållbar samhällspolitisk utveckling som bejakar de mänskliga rättigheterna. En viktig del av arbetet är därför att resa runt i Armenien för att besöka samt utvärdera implementering av dessa regionala projekt. Detta innebär också att jag fått möjlighet att resa runt i Armenien och träffa dessa ungdomar och lära mig om deras respektive regioner och projekt.

04102016-_1060386

Bilen på bilden är en Lada påväg in i Jerevan, det är en väldigt vanlig bil i Armenien och tillverkades fortfarande i Ryssland

I början av oktober åkte vi ut på var första resa tillsammans. Vi åkte till staden Goris i södra Armenien, nära gränserna till såväl Iran och Azerbaijan. Vägen till Goris var otroligt vacker, eftersom Armenien är ett väldigt bergigt land så är landskapet väldigt varierande, vissa områden liknar alpina bergslandskap med skogsbeklädda berg medans andra mer liknar röda ökenlandskap. Den första delen av resan mot Goris leder rakt rakt söder ut, utmed den turkiska gränsen och genom dalen mellan Mount Ararat (5137 meter) och Mount Aragats (4090 meter). Resan, som nog inte var längre än drygt 20 mil, tog ändå 5-6 timmar att köra, mycket på grund av vägarnas storlek och varierande kvalité. Väl framme i Goris deltog vi i ett möte mellan den lokala projektgruppen och representanter för stadens ledning. Syftet med mötet var att få gehör för ett antal problem gruppen uppmärksammat och inleda dialog och samarbete med stadens ledning for att tillsammans lösa dem.

03102016-_1050981

Jag tillsammans med Armine från Armeniska FN-Förbundet besöker ett möte mellan den lokala projektgruppen och lokala myndigheter i staden Goris.

Utöver Goris har jag hittills varit i städerna Gymri, Amavir och Dilijan samt besök flera mindre byar, kloster och andra sevärdheter runt om i Armenien. Jag har mest rest tillsammans med mina kollegor på FN-förbundet, men också tillsammans med vänner här i Jerevan och vänner som är på besök från Sverige. Under resorna har några upplevelser varit extra starka, till exempel så är ett vanligt ”problem” att stora flockar av får och kor blockerar vägen, man vet aldrig om det bakom nästa kurva står 500 får och kollar på en. Att också få möjlighet att se mindre samhällen och byar har varit en stark upplevelse. I Jerevan upplever man Armenien som ett ganska välmående land där folk åker omkring i dyra bilar och besöker lyxrestauranger och märkesbutiker, men Armenien framstår helt annorlunda när man reser runt på dess landsbygd. Flera av samhällena och byarna som man åker förbi står mer eller mindre öde, utmed vägarna ser man väldigt många tomma och fallfärdiga hus och fabriker som vittnar om en annan tid.

”I Jerevan upplever man Armenien som ett ganska välmående land där folk åker omkring i dyra bilar och besöker lyxrestauranger och märkesbutiker, men Armenien framstår helt annorlunda när man reser runt på dess landsbygd.”

30102016-_1070191

En gata i Dilijan, en stad som ligger högt uppe i bergen och kallas för ”Armeniens Schweiz”

03112016-_1070662

En flock med får blockerar vägen till Armavir, det är svårt att veta om man skall vänta till att fåren passerat eller om man skall försöka passera med bilen…

Jag skall nu precis iväg på en ny resan, denna gång skall jag åka till Tbilisi i Georgien för att besöka Martina, som också praktiserar genom Svenska FN-Förbundet. Det skall bli väldigt roligt att jämföra våra två grannländer.

Joel Ahlgren
Internationell praktikant i Armenien

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Gästinlägg: Hållbar utveckling i praktiken- reflektioner från Zimbabwe

Mitt intresse för utvecklingsfrågor började med en resa till Zambia i gymnasiet. Sedan dess har jag längtat tillbaka till Afrika och nu, nästan fem år senare, har jag äntligen fått möjlighet att arbeta med utveckling i Zimbabwe. I det här inlägget delar jag med mig av mina erfarenheter av utvecklingsarbete från min praktik på United Nations Association of Zimbabwe.

Hållbar utveckling
Mitt intresse för utvecklingsfrågor väcktes för fem år sedan. Sista året på gymnasiet tilldelades jag och sex andra studenter ett stipendium från Folke Bernadottes Minnesfond för internationellt utbyte, vilket möjliggjorde en fältresa till Zambia i samband med att vi skrev våra projektarbeten. Sedan dess har jag läst kurser på universitetet om ekonomisk utveckling och engagerat mig inom frågor som rör hållbar utveckling genom exempelvis Svenska FN-förbundet. Vad som intresserar mig med utveckling är hur många frågor som fortfarande är obesvarade. Det är uppenbart att vissa länder är mer utvecklade än andra och att många länder har lyckats ta sig ur fattigdom. Trots det finns än idag inga entydiga teorier som kan förklara varför vissa länder är rikare än andra eller vilka strategier som leder till utveckling.

Utveckling är en av FN:s tre huvudfrågor, tillsammans med mänskliga rättigheter och fred och säkerhet. De senaste 15 åren har FN:s utvecklingsarbete kretsat kring Millenniemålen och med avseende på dessa mål har utvecklingen i världen varit positiv: idag lever färre människor i fattigdom, färre människor går hungriga och fler barn går i skolan. Idag vet vi också mycket mer om världen vi lever i, jämfört med när Millenniemålen började gälla år 2000. Världen har gjort stora framsteg när det kommer till ekonomisk och social utveckling. Miljömässigt, däremot, har utvecklingen gått i helt fel riktning.

”Idag lever färre människor i fattigdom, färre människor går hungriga och fler barn går i skolan. Idag vet vi också mycket mer om världen vi lever i, jämfört med när Millenniemålen började gälla år 2000.”

Sedan början av 2016 arbetar FN med 17 nya globala mål som kommer gälla fram till år 2030. De här målen kallas de globala målen för hållbar utveckling, eller Agenda 2030. Fem av målen berör miljö, klimat, och hållbar användning av jordens resurser.

bild-1

Mål 5 bland de globala målen för hållbar utveckling handlar om jämställdhet mellan män och kvinnor. Här deltar jag i en paneldebatt tillsammans med Namibias Ambassadör om hur könsrelaterat våld skiljer sig länder emellan. Foto: Kudakwashe Chinjekure.

Från Millenniemålen till Agenda 2030
United Nations Association of Zimbabwe arbetar med att främja FN:s arbete i Zimbabwe. Implementeringen av Agenda 2030 är en av de största frågorna just nu och ett av projekten som United Nations Association of Zimbabwe driver kallas “MDGs to SDGs”, vilket fokuserar på övergången från Millenniemålen till Agenda 2030. En stor utmaning för FN och världen är att få arbetet med Agenda 2030 att ta vid så fort som möjligt. United Nations Association of Zimbabwe samarbetar med universitet, statliga institutioner och civilsamhällesorganisationer för att påskynda implementeringen.

Under min praktik har jag arbetat mycket med projektet MDGs to SDGs. Jag har hållit föreläsningar på universitet och gymnasieskolor om utvecklingsfrågor, deltagit på möten och workshops om utvecklingsfrågor som anordnats av regeringen, och varit med och arrangerat event och kampanjer.

bild-2

United Nations Association of Zimbabwe samarbetar med ett tiotal universitet över hela Zimbabwe. Här besöker vi Bindura University of Science Technology. Foto: Hlengisile Jiyane.

“The SDG Generation”
Agenda 2030 gäller alltså från och med 2015 och 15 år framöver. När jag håller föreläsningar på universiteten i Zimbabwe brukar jag fråga studenterna hur gamla de kommer vara om 15 år – de flesta svarar 35-40 år. Det är unga människor idag som de kommande 15 åren kommer sitta på de beslutsfattande positionerna i samhället och leda stora företag. De kommer spela en avgörande roll för arbetet med de globala målen och har därför kommit att kallas “the SDG Generation”.

”Det är unga människor idag som de kommande 15 åren kommer sitta på de beslutsfattande positionerna i samhället och leda stora företag.”

Universiteten spelar en särskilt viktig roll för implementeringen av de globala målen. Genom forskning och utveckling får vi ökade kunskaper och ny teknik. Universiteten är dessutom det forum där framtidens ledare och beslutsfattare utbildas. United Nations Association of Zimbabwe fokuserar mycket av sitt arbete på “the SDG Generation” och har ett starkt nätverk där universitet och gymnasieskolor över hela Zimbabwe ingår. Genom debattävlingar, kampanjer och föreläsningar får studenter lära sig mer om Agenda 2030 och hur de kan bidra till hållbar utveckling.

Tove Forsbacka Karlsson
Internationell praktikant i Zimbabwe

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Koll på: Lunds FN-förening

Lunds FN-förenings ungdomssektion har under hösten anordnat populära diskussionsträffar och workshops. Deras senaste event om Agenda 2030 drog över 100 personer och var ett samarbete med andra föreningar. Läs mer och inspireras av Lunds FN-förening!

Hej Sara! Du är ungdomsansvarig i Lunds FN-förening. Vilka aktiviteter brukar ni anordna?
I Lunds FN-förening har vi länge haft evenemang i samband med internationella FN-dagar, såsom FN-dagen och Flicka-dagen. Vi jobbar också med att informera i skolor, om FN och FN:s projekt. I höst har vi bland annat föreläst om Agenda 2030. Vi har även diskussionskvällar, och nu senast paneldebatt. Till våren hoppas vi kunna anordna studiebesök, och prova på FN-rollspel.

13094271_10209779499311052_6382928103238686402_n

Hannes Guggenheimer och Sara Rävås, Lunds FN-förening

kvallskurs_3

Workshop i Lunds FN-förening

14720598_10154006204599103_5786829336449967276_n

Svenska FN-förbundets ungdomsambassadör Warda Faith, och ungdomsansvarig i Lunds FN-förening Sara Rävås, driver workshop i Lund om Agenda 2030

Kan du berätta om ert senaste event?
Vi anordnade en paneldebatt förra veckan, som handlade om implementeringen av Agenda 2030 i näringslivet. Fyra panelister diskuterade tillsammans med en moderator dels kring sina egna områden, dels kring de frågor som publiken ställde. Det blev ett väldigt lyckat evenemang med över 100 deltagare. Evenemanget drogs från föreningens sida av en av FN-förbundets Agenda 2030-ambassadörer, Warda Faith som verkar i just i Lund. Evenemanget var i övrigt ett samarbete mellan Lunds FN-förening, Utrikespolitiska föreningen (UPF) och Föreningen för utvecklingsfrågor (FUF).

Wow, 100 deltagare! Har du något tips för andra som vill genomföra liknande event?
För att få folk till våra större evenemang trycker vi ibland upp affischer, och information skickas alltid ut till Lunds FN-förenings medlemmar. Vi försöker också jobba mycket med sociala medier och sprida våra evenemang där. De som kommer till våra evenemang är de som vill ha fördjupad kunskap, och tycker om att diskutera med de som har liknande intressen.

Vid ett samarbete mellan olika föreningar är det viktigt att ta tillvara på allas olika styrkor. Det bästa tipset jag kan ge vid genomförande av evenemang och aktiviteter är vikten av genomtänkt extern kommunikation, och tydlig arbetsuppdelning. Det finns alltid risk att något faller mellan stolarna, men med bra samarbete och förberedelser löser sig det mesta!

15101930_10208032180502119_683188615_o

Warda Faith och Sara Rävås

Nu blir man ju sugen på att engagera sig hos er. Hur gör man?
Det bästa sättet att engagera sig i Lunds FN-förening är att följa oss på sociala medier och dyka upp på våra aktiviteter. Vi finns på Facebook, Twitter och Instagram. Ungdomssektionen och mig når du bäst på fnungdomlund@gmail.com.

Vill du och din FN-förening också synas i ungbloggen? Skriv ett mejl till mig på caroline.wrangsten@fn.se!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

På Georgiens första integrationscenter för flyktingar

Jag har snart bara ett par veckor kvar här i Georgien. Jag trivs riktigt bra och tiden går alldeles för fort! Under de senaste veckorna har jag fått ta del av det georgiska FN-förbundets andra verksamhetsområden, och i skrivande stund befinner jag mig på United Nations Association of Georgias (UNAG) integrationscenter för flyktingar i Georgien.

Jag har under två veckor fått möjligheten att arbeta tillsammans med centrets väldigt engagerade medarbetare; Maka som är chef för centret, samt Irakli och Beka som båda två är projekthandläggare. Open house, som integrationscentret kallas, är ett samarbete mellan UNAG och FN:s flyktingorgan United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR) i Georgien. Open house är faktiskt Georgiens första integrationscenter för flyktingar och erbjuder en säker och välkomnande miljö för flyktingar att påbörja sin integrering i samhället. Centret hjälper även flyktingar med att identifiera utmaningar och att söka lösningar på de problem som de stöter på som nya i landet.

”Open house är faktiskt Georgiens första integrationscenter för flyktingar och erbjuder en säker och välkomnande miljö för flyktingar att påbörja sin integrering i samhället.”

Det finns cirka 3000 flyktingar i Georgien, framför allt från Irak och Ukraina, men även från Syrien och Tjetjenien. Chefen Maka säger att centret skapar en naturlig mötesplats för flyktingar där de kan träffas och byta erfarenheter, och erbjuder dem även en möjlighet att få verktyg för att lättare integreras i samhället.  ”En av de bästa sakerna med Open house är att vi kan erbjuda flyktingar hjälp med att få korrekt och uppdaterad information om deras legala, sjukvårds- och utbildningsrättigheter här i Georgien. Vi kan även hjälpa till att sätta flyktingar i kontakt med rätt myndighet och hjälpa till att översätta om så behövs”, säger Irakli.

För att integreras i samhället och kunna skaffa sig  ett jobb och en inkomst är det viktigt att lära sig språket. Open house erbjuder därför språkkurser i både georgiska och engelska. Jag har under mina veckor på centret blivit extralärare i engelska och har genom detta fått höra om många spännande livsöden. Många av de flyktingar jag träffat har varit i Georgien mellan ett och tre år och arbetar hårt för att bli en del av det georgiska samhället.

Aktivitet på Open House  Foto: Martina Banér

Aktivitet på Open House Foto: Martina Banér

För att låta flyktingarna ta del av den georgiska kulturen och den rika georgiska historien arrangerar Open house även kulturella evenemang och utflykter runt om i Georgien. Förra veckan fick jag möjligheten att åka med en grupp till National Center of Manuscripts. Det är ett georgiskt institut som bevarar ett rikt kulturarv och har en stor, unik samling av mycket gamla böcker och historiska dokument.

Besök på National Center of Manuscripts. Foto: Martina Banér

Besök på National Center of Manuscripts. Foto: Martina Banér

Det kan förstås vara svårt för flyktingar att skaffa sig ett arbete i Georgien, även om de fått språklektioner under en tid. Landet har en relativt hög arbetslöshet och det kan vara svårt till och med för en inrikesfödd att få ett jobb. Open house arrangerar därför bland annat gästföreläsningar och har en anslagstavla där jobberbjudanden kan sättas upp.

Det är särskilt roligt att få höra de många framgångshistorierna. En flykting från Irak, som tidigare studerat på universitet i Bagdad, fick jobb som engelsklärare på en skola i Tbilisi. Hon fick information om jobbet genom anslagstavlan, och teamet på centret hjälpte henne boka möte med skolan. Hon beskriver centrets hjälp så här:

”Thanks to Open house I was able to be an English language teacher and work with over 200 students from different parts of Georgia”.

Min kollega Irakli noterar att vi alla är bara människor och det enda vi vill är att kunna ta hand om vår familj och leverera mat på bordet, oavsett vart vi är i världen. Ett av Open house huvudansvar är att lyssna på varje flykting och hjälpa till att hitta en lösning på de problem som de möter här i Georgien.

Nästa vecka ser jag fram emot att delta i en utbildningskonferens för unga ledare från olika delar av Georgien. Tiden bara rinner iväg och det gäller att ta vara på varje minut!

Vi hörs!
Martina, praktikant på FN-förbundet i Georgien

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone