Gästinlägg: Vad kommer jag ta med mig hem från Armenien?

Min resa tillika praktik börjar sakta lida mot sitt slut och jag har börjat fundera på vad jag kommer att minnas och ta med mig från min praktik och tid i Armenien när jag väl är tillbaka, hemma, i Göteborg? Flera upplevelse har påverkat mig djupt; min tid tillsammans med mina kollegor på kontoret, alla fina möten med människor och alla historier som de berättat för mig eller kanske upplevelserna som kommer av att leva i närheten av en konflikt. Jag vet inte idag, men här följer några reflektioner som jag tror kommer finnas med mig under en lång tid framöver.

joel3

Vintern har nu kommit till Jerevan, det har blivit väldigt kallt och hus och gator är täckta av ett tjock lager snö. Foto: Joel Ahlgren

De första veckorna och månaderna försvann så fort, eftersom allting då fortfarande var nytt och främmande så blev dagarna fulla av intryck och upplevelser. Jag var väldigt nyfiken på staden och landet och ville därför upptäcka så mycket nytt som möjligt, varje dag efter jobbet gick jag långa promenader tillsammans med min kamera och letade efter personer att fotografera eller platser att utforska.Tiden flög iväg och jag hann knappt reflektera kring historierna jag hörde, bilderna jag såg eller platserna jag besökte.

Så plötsligt övergick dagarna i en mer rutinstyrd vardag, kanske är det alltid så att nyfikenheten man känner i början av en resa, är svår att behålla ända till sluten av den. Eftersom detta är det sista blogginlägget jag skriver så betyder det också att min resa sakta börjar lida mot sitt slut, i januari lämnar jag Jerevan och åker tillbaka till Göteborg. Jag tänkte därför i detta sista inlägg försöka minnas och reflektera lite kring de upplevelser och möten som berört mig mest under min tid i Armenien.

Joel1

I entrén till nästan varje skola sitter ett kollage av bilderna på soldater som tidigare varit elever, kollaget till höger är bilder på soldater som avlidit.

I ett tidigare inlägg beskrev jag en militärparad som hölls för att fira Armeniens 25-åriga självständighet, paraden som visade upp Armeniens militära kapacitet blev en stark upplevelse for mig och en viktig påminnelse om Armeniens konflikt med Azerbaijan. Under min tid i Armenien har den militära närvaron och konflikten blivit ett allt mer återkommande fenomen som fortsätter att beröra mig djupt. Jag är inte van att möta människor som direkt eller indirekt är påverkade av krig, därför har det varit svårt att förstå och relatera till jämnårigas berättelser om hur de, till exempel, blivit skjutna när de varit inkallade till att vakta gränsen under deras tid som värnpliktiga.

Den här flickan har, tillsammans med sin mamma och bror, flytt från nagorno-karabash. Bilden togs i samband med ett av Advocating Human Rights projektens aktiviteter, där familjer på flykt från konflikten fick möjlighet att träffa representanter från lokala myndigheter och få information om sina rättigheter i Armenien. Foto: Joel

Den här flickan har, tillsammans med sin mamma och bror, flytt från nagorno-karabash. Bilden togs i samband med ett av Advocating Human Rights projektens aktiviteter, där familjer på flykt från konflikten fick möjlighet att träffa representanter från lokala myndigheter och få information om sina rättigheter i Armenien. Foto: Joel Ahlgren

Likaså blev jag djupt berörd när en äldre herre, som följt efter mig på väg hem från mataffären, visade bilder på sin son som skadats på gränsen och sedan ursäktande bad om att få lite pengar till hans medicin. Eller när jag träffade en grupp äldre kvinnor som alla flytt  sina hem i Nagorno-Karabash och med svårigheter försökt hitta nya hem i Armenien, medan deras söner och men fortfarande var kvar som soldater.  Man läser ofta att konflikten mellan Armenien och Azerbaijan är frusen, det vill säga låst i ett icke-eskalerat läge. Det är kanske sant om man endast bedömer antalet fysiska skadade till följd av militärt våld. Men bland Armenier är konflikten allt annan än frusen och påverkar de flestas liv. Killar som tvingas göra värnplikt i två år när de är 18 år gamla,  föräldrar som oroligt inväntar nyheter eller kvinnor som ensamma tar fullt ansvar för familjens flykt bort från konfliktens närområden. Konfliktens närvaro i det dagliga livet märks inte minst när man i entrén till vare skola ser ett kollage av soldater som  tidigare varit elever, vissa av bilderna bär sorgeband for att markera dess bortgång.

”Man läser ofta att konflikten mellan Armenien och Azerbaijan är frusen, det vill säga låst i ett icke-eskalerat läge. Det är kanske sant om man endast bedömer antalet fysiska skadade till följd av militärt våld. Men bland Armenier är konflikten allt annan än frusen och påverkar de flestas liv.”

joel6

Det är dock lätt att fasta i konflikten och det är därför viktigt att påpeka att det Armeniska samhället är så otroligt mycket mer än bara resultatet av en konflikt. Många av mina starkaste upplevelser kommer av alla fina möten jag haft. Till exempel med mina grannar när de tidigt i höstas insisterade på att bjuda mig på grillfest, eller alla engagerade ungdomar jag mött genom FN-förbundets olika aktiviteter. Även spontana och snabba möten med människor har varit betydelsefulla, till exempel  alla försäljare som, utmed vägarna eller på marknaderna, sålt allt från hemmagjort vin till inlagda grönsaker och ofta varit minst lika intresserade av mig som jag varit av deras produkter.

Nyårsfirande med min handledare, Sona, hos hennes föräldrar i Vanadzor.

Nyårsfirande med min handledare, Sona, hos hennes föräldrar i Vanadzor.

Jag vet inte idag vad jag kommer sakna mest när jag är tillbaka hemma i Sverige, jag vet däremot att jag verkligen skall försöka hitta tillbaka till den nyfikenheten som jag kände i början och ta till vara på mina sista veckor i Jerevan. Nyår här firas med massor av mat från morgon till kväll, och Armenisk jul firas den 6 januari i enighet med den Armeniska apostoliska kyrkan.

Tack för mig,
– Joel Ahlgren, internationell praktikant i Armenien

Gästinlägg: Ute på de Armeniska vägarna

Det är spännande att lämna Jerevan och åka ut på den Armeniska landsbygden. Vägarna, som både kan vara spikraka motorvägar och små kroka grusvägar, leder genom ett vackert landskap med höga berg, öken och gröna skogar. Utmed vägarna säljer bönder vin och grönsaker och på vägarna får man akta sig för att inte krocka med stora flockar med får och kor.  

Jag landade i Armenien i början av september, nu har det gått över två månader och därmed har snart halva praktiktiden gått. Att försöka summera dessa månader och alla de upplevelser och intryck som jag fått under dem, är omöjligt, i alla fall i denna blogg. Därför tänker jag istället fokusera på att beskriva några upplevelser jag fått av att resa runt i Armenien och besöka projekten som det Armeniska FN-förbundet bedriver, eftersom de främst fokuserar på att nå ut till ungdomar som bor i regioner och städer utanför Jerevan.

02102016-_1050938

Vägen till Goris, bergen är de första av två större bergsmassiv som vägen passerar igenom

En tydlig trend i dagens Armenien är den pågående urbaniseringen, ungdomar och unga vuxna lämnar sina hem i mindre städer och på landsbygden för att flytta in till Jerevan eller andra utländska storstäder, där tillgången till arbete och utbildning anses högre. Det finns väldigt mycket att säga om denna trend som i många fall också leder till problem i samhällsutvecklingen mellan storstad och landsbygd. Till exempel har Gymri, Armeniens näst största stad, endast en tiondel så stor befolkning som Jerevan och de som flyttar är oftast ungdomar eller personer med högre utbildning.

”En tydlig trend i dagens Armenien är den pågående urbaniseringen, ungdomar och unga vuxna lämnar sina hem i mindre städer och på landsbygden för att flytta in till Jerevan”

Bristen på utbildningsmöjligheter och arbete försämrar motivationen för ungdomar att stanna kvar och långsiktigt engagera sig i den samhällspolitiska utvecklingen av sin region. Skillnaderna mellan Jerevan och övriga Armeniska städer är därför stora. Delvis med anledning av denna urbaniseringstrend, arbetar det Armeniska FN-förbundet  med projektet Advocating Human Rights in Armenia, som implementeras, delvis med hjälp av Svenska FN-Förbundet och Forum Syd, i sex armeniska regioner och syftar just till att främja ett långsiktigt, ungt och lokalt engagemang for en hållbar samhällspolitisk utveckling som bejakar de mänskliga rättigheterna. En viktig del av arbetet är därför att resa runt i Armenien för att besöka samt utvärdera implementering av dessa regionala projekt. Detta innebär också att jag fått möjlighet att resa runt i Armenien och träffa dessa ungdomar och lära mig om deras respektive regioner och projekt.

04102016-_1060386

Bilen på bilden är en Lada påväg in i Jerevan, det är en väldigt vanlig bil i Armenien och tillverkades fortfarande i Ryssland

I början av oktober åkte vi ut på var första resa tillsammans. Vi åkte till staden Goris i södra Armenien, nära gränserna till såväl Iran och Azerbaijan. Vägen till Goris var otroligt vacker, eftersom Armenien är ett väldigt bergigt land så är landskapet väldigt varierande, vissa områden liknar alpina bergslandskap med skogsbeklädda berg medans andra mer liknar röda ökenlandskap. Den första delen av resan mot Goris leder rakt rakt söder ut, utmed den turkiska gränsen och genom dalen mellan Mount Ararat (5137 meter) och Mount Aragats (4090 meter). Resan, som nog inte var längre än drygt 20 mil, tog ändå 5-6 timmar att köra, mycket på grund av vägarnas storlek och varierande kvalité. Väl framme i Goris deltog vi i ett möte mellan den lokala projektgruppen och representanter för stadens ledning. Syftet med mötet var att få gehör för ett antal problem gruppen uppmärksammat och inleda dialog och samarbete med stadens ledning for att tillsammans lösa dem.

03102016-_1050981

Jag tillsammans med Armine från Armeniska FN-Förbundet besöker ett möte mellan den lokala projektgruppen och lokala myndigheter i staden Goris.

Utöver Goris har jag hittills varit i städerna Gymri, Amavir och Dilijan samt besök flera mindre byar, kloster och andra sevärdheter runt om i Armenien. Jag har mest rest tillsammans med mina kollegor på FN-förbundet, men också tillsammans med vänner här i Jerevan och vänner som är på besök från Sverige. Under resorna har några upplevelser varit extra starka, till exempel så är ett vanligt ”problem” att stora flockar av får och kor blockerar vägen, man vet aldrig om det bakom nästa kurva står 500 får och kollar på en. Att också få möjlighet att se mindre samhällen och byar har varit en stark upplevelse. I Jerevan upplever man Armenien som ett ganska välmående land där folk åker omkring i dyra bilar och besöker lyxrestauranger och märkesbutiker, men Armenien framstår helt annorlunda när man reser runt på dess landsbygd. Flera av samhällena och byarna som man åker förbi står mer eller mindre öde, utmed vägarna ser man väldigt många tomma och fallfärdiga hus och fabriker som vittnar om en annan tid.

”I Jerevan upplever man Armenien som ett ganska välmående land där folk åker omkring i dyra bilar och besöker lyxrestauranger och märkesbutiker, men Armenien framstår helt annorlunda när man reser runt på dess landsbygd.”

30102016-_1070191

En gata i Dilijan, en stad som ligger högt uppe i bergen och kallas för ”Armeniens Schweiz”

03112016-_1070662

En flock med får blockerar vägen till Armavir, det är svårt att veta om man skall vänta till att fåren passerat eller om man skall försöka passera med bilen…

Jag skall nu precis iväg på en ny resan, denna gång skall jag åka till Tbilisi i Georgien för att besöka Martina, som också praktiserar genom Svenska FN-Förbundet. Det skall bli väldigt roligt att jämföra våra två grannländer.

Joel Ahlgren
Internationell praktikant i Armenien

Intryck från mina första veckor i Armenien

I September flyttade jag till Jerevan i Armenien, för att arbeta som praktikant vid det Armeniska FN-förbundet, de första veckorna har gått otroligt fort och varit väldigt lärorika. Hittills har jag fått fira Armeniens nationaldag med militärparad och fyrverkerier, fått bekräftat att Armenier är otroligt trevliga och gästvänliga samt fått en inblick i det så viktiga, men också komplexa, arbete som Armeniska FN-förbundet bedriver genom sina olika projekt.

Efter att ha landat mitt i natten och efter att ha åkt taxi genom en mörk stadskärna så stod jag plötsligt där, ensam i en stor lägenhet mitt i centrum av en ny främmande stad. Jag skall vara ärlig, de första timmarna var ganska förvirrande, en ny stad ser alltid främmande ut på natten och innan du orienterat dig framstår allt som lite större och lite läskigare, än vad det egentligen är. Tillsammans med taxichauffören släpade jag mina väskor upp för de långa trapporna till mitt hem för de kommande fyra månaderna. Klockan var strax före två på natten men än hade jag varken vatten eller frukostmat. Den lokala affären var öppen och full med folk. ”Ost och bröd blir bra”, tänkte jag, ”och vatten, jag måste ha vatten”.

img_20161001_124702-01

I Echmiatsin, världens äldsta kyrka, några mil utanför Jerevan

När jag nu sitter på det Armeniska FN-förbundets (AUNA) kontor och tänker tillbaka på mitt första dygn, så känns det som en evighet sedan, fast det egentligen bara har gått tre veckor. Förvirringen och nervositeten jag kände när jag landade, var som bortblåst när jag, utanför porten till min lägenhet, första gången träffade min handledare, Sona, som välkomnade mig med ett stort leende. Om det är något jag lärt mig under mina tre första veckor i Jerevan, sa är det att Armenier, generellt sett, är otroligt trevliga och gästvänliga.

De första dagarna tillbringade jag mest på kontoret. Kontoret är ganska litet men med väldigt engagerad personal, och med ett ständig flöde av volontärer som kommer förbi för att dricka kaffe och arbeta med sina respektive projekt. Efter att jag fått ett skrivbord, blivit bjuden på armeniskt kaffe och blivit introducerad till AUNAs verksamhet, började min första arbetsdag som praktikant. Helgen innan jag landade i Armenien hade kansliet tillsammans med World Federation of United Nation Associations (WFUNA) anordnat en workshop for att introducera ett nytt projekt, Mission Possible. Min första arbetsuppgift blev att sammanställa och utvärdera deltagarnas åsikter kring workshopen, och återrapportera  till WFUNA.

De första veckornas arbetsuppgifter har varierat, från att sammanställa utvärderingar till att skriva nya projektansökningar. Även om Armeniska FN-förbundet har sitt kontor i Jerevan sa överser de ett antal lokala och regionala projekt. Sona, min handledare, koordinerar sex stycken projekt som alla syftar till att främja lokalt engagemang för mänskliga rättigheter, och främja för aktiv dialog mellan invånare och lokala myndigheter. Jag kommer framöver att tillsammans med min handledare resa till de olika regionerna for att besöka och utvärdera projekten.

”Jag kommer framöver att tillsammans med min handledare resa till de olika regionerna for att besöka och utvärdera projekten.”

Den 21 september firade Armenien 25 år som självständig stat genom att arrangera en stor militärparad som gick genom stadens gator. Det är viktigt att komma ihåg att Armenien, sedan tidigt 1990-tal, befunnit sig i väpnad konflikt med Azerbaijan över den omtvistade regionen Nagorno-Karabach. Konflikten, som sedan 1994 mestadels varit lågintensiv, eskalerade i April i år i vad som idag har kommit att kallas for Fyra dagars kriget. Många har förklarat för mig att just detta års nationaldagsfirande bör ses i ljuset av denna konflikt och militärparaden som en garant for landets fortsatta säkerhet.

”Det är viktigt att komma ihåg att Armenien, sedan tidigt 1990-tal, befunnit sig i väpnad konflikt med Azerbaijan över den omtvistade regionen Nagorno-Karabac”

 

20092016-p1050169

Nationaldagsfirande i Armenien 2016

Firandet blev en stark påminnelse för mig att konflikten är en ofrånkomlig del av den Armeniska vardagen. Särskilt påverkad blev jag av den starka kontrasten mellan att se tusentals glada och firande människor, vifta med röda, blåa och gula flaggor, som samtidigt hejade på en uppvisning av pansarvagnar, stridsflyg och soldater. Det för mina tankarna till krig och förödelse, inte glädje och fred. Det var dock en riktigt fin dag som tillsammans med kollegorna från kontoret.  Vi avslutade dagen med att se på fyrverkerier, högst uppe från Cascade, ett monument med utsikt över hela Jerevan och Mont Ararat.

”Särskilt påverkad blev jag av den starka kontrasten mellan att se tusentals glada och firande människor, vifta med röda, blåa och gula flaggor, som samtidigt hejade på en uppvisning av pansarvagnar, stridsflyg och soldater.”

21092016-dscf5241

Vi hörs!
– Joel
Internationell praktikant i Armenien

Internationella praktikanter 2016

Under höstterminen ger FN-förbundet några unga medlemmar mellan 20 och 30 år chansen att praktisera på någon av de FN-förbund vi samarbetar med runtom i världen. Praktiken omfattar cirka sex månader, med början i augusti, och med minst fyra månader i fält. Svenska FN-förbundets internationella utvecklingssamarbete stöds med medel från Sida genom Forum Syd. Praktikanterna kommer gästblogga här i UNgbloggen under hela sin praktiktid! Följ dem även i sociala medier under hashtagen #UNgochGlobal.

Är du också intresserad av praktikantprogrammet eller har frågor? Kontakta vår internationella projekthandläggare genom att mejla  sophia.tuwesdotter@fn.se eller ring 08-462 25 43.   

14329397_10154492023844675_494301606_o-1

Sauda Luzze, praktikant på FN- förbundet i Tanzania

Hej allihopa!
Sauda Luzze heter jag, är 21 år gammal och kommer från Botkyrka. Under hösten är jag Svenska FN-förbundets praktikant i Tanzania. Till min vardag studerar jag nationalekonomi på Söderstörs högskola men har för tillfälligt uppehåll under min praktikperiod.   Vid sidan av mina studier arbetar jag som ungdomsledare för Demokratiodling samtidigt som jag är projektledare för samtalsgruppen Afroboost samt gör en massa andra aktiva grejer på fritiden. Jag brinner för frågor som rör utveckling, hållbarhet samt representation och  interkulturella samhällsfrågor.  Älskar nya erfarenheter och är därför riktigt taggad på all den kunskap som väntar på mig här i Tanzania!

 

2016-09-05

Joel Ahlgren, praktikant på FN-förbundet i Armenien

Hej!
Jag heter Joel Ahlgren, jag är 24 år gammal och bor samt studerar i Göteborg, under hösten 2016 kommer jag att praktisera vid det Armeniska FN-förbundet i Jerevan och där arbeta med frågor som rör fred, säkerhet och utveckling. Jag har länge varit medlem i Svenska FN-förbundet samt aktiv som styrelseledamot inom Göteborgs FN-förening, jag har en kandidatexamen inom Internationella Relationer och en påbörjad mastersexamen inom Globala Studier. Jag jobbar även som forskningsassistent vid Göteborgs Universitet och är intresserad av forskning inom säkerhet och konflikthantering. Jag åker till Armenien, dels för att få möjlighet att lära känna landet och Kaukasusregionen, men också för att jag vill få erfarenhet av att arbeta med organisationer som verkar inom civilsamhället med projekt som syftar till att motverka sociala konflikter och istället främja mänskliga rättigheter och ungdomsengagemang. Genom praktiken hoppas jag få möjlighet att fördjupa mig i frågor och projekt som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, så som mänsklig säkerhet och jämställdhet.

martinabaner_bild

Martina Banér, praktikant på FN- förbundet i Georgien

Hej allesammans!
Mitt namn är Martina Banér, 26 år gammal, och är FN-förbundets nya praktikant i Georgien under hösten 2016!  Jag har tidigare studerat statsvetenskap med inriktning mot krishantering och säkerhet vid Försvarshögskolan i Stockholm. Vid sidan av mina studier har jag gjort praktik och sedan arbetat som projekthandläggare på myndigheten för fred, säkerhet och utveckling – Folke Bernadotteakademin (FBA). Jag älskar att resa och tycker att det bästa sättet att lära sig om en ny kultur är att testa på det lokala köket och sätta sig på en lokal buss och se vart man hamnar!”

 

14192636_10153835401297011_8771162767568375940_n

Tove Forsbacka Karlsson, praktikant på FN- förbundet i Zimbabwe

Hej allihop!
Mitt namn är Tove Forsbacka Karlsson och jag gör praktik på FN-förbundet i Zimbabwe. I våras tog jag examen från Handelshögskolan i Stockholm där jag läst min specialisering inom nationalekonomi. Under min universitetstid var jag mycket engagerad i Handelshögskolans studentkår och var Ordförande för det Internationella Utskottet under ett år. Mitt engagemang i Svenska FN-förbundet började när jag blev ambassadör för FN:s nya hållbarhetsmål under 2015 när de antogs och lanserades. Jag är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm.

Sista veckorna i Armenien

Genom Svenska FN-förbundet har fyra internationella praktikanter fått den spännande möjligheten att åka på praktik till något av de FN-förbund vi samarbetar med. De delar med sig av sina erfarenheter genom att skriva gästinlägg på bloggen. Sara Larsson skriver sitt sista inlägg från Armenien- häng med!

Nu har äntligen 5th Armenian Republican Model UN Conference gått av stapeln! Det har varit höstens stora organisationsprojekt för FN-förbundet i Armeniens (AUNA:s) Ungdomssektion, som jag själv varit en del av. Vi har läst ansökningar och hållit intervjuer då det fanns många fler ansökande än vi hade platser på konferensen. Innan konferensen höll AUNA också två utbildningsdagar för deltagarna, då de tog in experter för att deltagarna skulle få det bästa möjliga utgångsläget för att göra bra ifrån sig på konferensen. Det hölls workshops inom ämnena public speaking, proceduren för ett FN-rollspel och föreläsningar inom ämnet för rollspelet; klimatförändring och hållbar utveckling.

armenien 1

Delegat håller sitt anförande

Jag har själv inte haft chansen att delta i ett FN-rollspel än, och var därför extra taggad på att få vara en del av organisationslaget. Åldersgruppen för deltagarna var 18-25 år, och många av dem hade ingen tidigare erfarenhet av FN-rollspel. Det gjorde det väldigt spännande att följa deras utveckling från den första utbildningsdagen till slutdiskussionerna på konferensen. Vilken skillnad i självförtroende! Vi delade även ut enkäter efter konferensen där deltagarna fick skriva om sina upplevelser från dessa dagar. Svaren visar att ungdomarna känner att de utvecklat sina kommunikationsförmågor och fått ett ökat självförtroende av att ha genomfört uppgifterna de fick i FN-rollspelets process. Det var jättekul att se deras entusiasm inför frågan om hur världen ska uppnå hållbar utveckling i en tid med klimatförändringar och de gick fullt in i sina roller som delegater för länder från hela världen.

armenien 2

Delegaterna röstar

Strax efter konferensen fick jag besök av Jennie, FN-förbundets praktikant i Georgien, som kom för att uppleva Armenien i några dagar. Tillsammans med vår kompis Sandra, som jobbar på Unicef i Jerevan, hittade vi på massor av roliga saker. Vi gjorde allt möjligt, såsom att gå på stadsvandring i Jerevan, lärde oss om Armeniens tragiska förflutna på folkmordsmuséet, åkte på utflykt till templet Garni, såg balett på Operan och gick runt på marknad.

armenien 3

Jennie och Sara äter lunch vid Garni

Sedan åkte Jennie tillbaka till Tbilisi och jag inledde min näst sista arbetsvecka här i Armenien. Det känns konstigt att snart åka ifrån Jerevan, men det ska samtidigt bli kul att träffa familj och vänner igen. Planeringen för informationsarbetet i Sverige har startat nu, där jag kommer få föreläsa på FN-föreningar och FN-skolor, och jag ser verkligen fram emot att få dela med mig av mina upplevelser som praktikant i Armenien!

– Sara Larsson, Internationell Praktikant i Armenien