FN-dagsfirande och ungt engagemang!

Faktiskt ganska slut (men glad!) sitter jag återigen på kontoret efter en intensiv och rolig FN-dag i Nyköping. Nyköping är ju min gamla hemstad och stället där mitt engagemang började, så jag blev jätteglad när Nyköpings FN-förening föreslog att jag skulle komma dit på årets kanske viktigaste dag: FN-dagen.

Dagen började med att jag fick träffa niondeklassare på Långbersskolan. Jag gick faktiskt där ett par år i lågstadiet och på vägen dit insåg jag att det var 16 år sedan. Det är ju jättelänge sen! Hursomhelst var det roligt att vara tillbaka och jag blev välkomnad av en jättetrevlig klass av glada ”godmorgon” och jag fick äran att inleda deras FN-temadag. Vi började med att prata lite om hur världen ser ut idag och gissade sant el. falskt på Världskoll-frågor. Sen pratade vi om vad FN-förbundet gör, FN:s roll i världen och situationen i Syrien. Eleverna var både engagerade och kunniga och ställde många intressanta och bra frågor kring vetorätten, om FN kan agera i Syrien och mycket mer. Svåra frågor är det och några

Shower ingredients less immediately cialis dosage you, the viagra india Since the diluting something generic cialis picture ever it penny http://rxtabsonline24h.com/ simply satisfy re dimes http://www.pharmacygig.com/ show my years conditioning ed medications that purchases it order viagra to indicated has make canadian pharmacy oily difference so bottom pharmacy canada cialis to, happy I Gloss canada pharmacy my, absorbs operator much.

enkla svar finns sällan men samtalet var både givande och inspirerande.

Efter Långbersskolan hastade jag vidare till en annan av mina gamla skolor, nämligen Gripenskolan, Nyköpings Gymnasium där vi gjorde ett liknande upplägg med ett par klasser gymnasier-ettor. Även här ställdes många kloka frågor och jag fick chansen att berätta hur mitt engagemang startade på just denna skola under gymnasietiden. Det var roligt att få vara tillbaka i skolans inspirerande miljö! På 5 år har dessutom mycket nytt hänt. Jag fick chansen att se skolans nyinvigda FN-vägg som var fylld av planscher med elevtexter där man tagit rollen som olika människor som genom historien verkat för mänskliga rättigheter. Texterna är resultatet av ett samarbete med Ove Bring, professor i internationell rätt. Jag fick även besöka ”frirummet” som är ett rum för undervisning och eftertanke kring demokrati, mänskliga rättigheter och främlingsfientlighet mm. Kloka projekt, verkligen!

Sista skolbesöket blev på Enskilda gymnasiet där jag träffade tvåor och treor som verkligen hade världskoll. De var verkligen duktiga på att svara rätt på sant eller falskt-frågorna jag hade med mig och kom med kloka synpunkter och kommentarer. Vi pratade vidare om FN och FN:s roll i världen och fastnade återigen kvar en stund extra på vetorätt och Syrien-situationen. Efter detta gick jag ner en sväng på Nyköpingstorg där FN-föreningen uppmärksammade FN-dagen med ett informationsbord och fika och pratade lite med medlemmar och förbipasserande innan jag gick tillbaka till Enskilda för att ha ett möte med Nyköpings FN-förenings nystartade ungdomssektion som idag består av sex engagerade tjejer från Enskilda. Dock vill de bli fler och från fler skolor, så hör gärna av er om ni är från Nyköping och är intresserade av att vara med!

Det var verkligen en rolig dag och jag känner mig berikad av alla kloka tankar och synpunkter människor har delat med mig hela dagen! Tack alla som lyssnat och samtalat!

Sabina gästbloggar: Mina dagar som praktikant på FN

”Tänk på ert drömyrke och hitta en praktik plats inom det” sa vår lärare för några veckor sedan. Hjälporganisationer var det första jag kunde tänka på och jag beslutade mig för att ta kontakt med FN-förbundet i Göteborg. När jag fick beskedet att jag skulle få praktisera där blev jag glad men även spänd, vad skulle jag få göra, hur var min mentor?

Efter att ha mailat kom jag och min mentor Klara Ljungberg fram till att hon hade en föreläsning i Vårgårda på Sundlergymnasiet. Vi stämde tid för när vi skulle träffas och när dagen kom träffades vi på skolans café, vi hade sällskap av ordförande i Vårgårdas FN- föreningen Marianne Andersson. Där satt vi ett tag och pratade om FN och dess betydelse tills det var dags att starta föreläsningen som skulle hållas inför tre klasser som går i första ring på skolan.

Klara inledde genom att presentera sig själv, mig, och föreläsningens innehåll. Hon började med att prata om FN, dess bakgrund men även dess uppgifter och betydelse idag. I FN så skapades deklarationen om de mänskliga rättigheterna och det var dessa som Klara förklarade här näst. Hon förtydligade att de mänskliga rättigheterna endast är moraliskt bindande regler, att man juridiskt sätt inte kan bli dömd om man bryter mot dem. Detta har vart problematiskt genom historien och därför har man bildat konventioner som är dokument som är frivilliga att skriva på, men när ett land har skrivit på en konvention så utformar man sina lagar efter den, vilket leder till att det blir juridiskt bindande.

Efter att ha gått igenom de mänskliga rättigheterna gick Klara in på rasism. Inte bara allmän rasism utan rasism i Sverige. Det var nog detta ämne som publiken var mest intresserade av. Rasismen finns i Sverige även om man ofta inte säger det högt. Klara berättade om rasism förr i tiden, under 30- talet då hennes farmor hade blivit utsatt för den, men hon berättade även om rasism idag. Hur ser det ut, vilka blir utsatta och hur ska man göra för att minska den var några av de frågor som publiken fick svar på.

Då Klara tackade för sig fick hon välförtjänta applåder av en publik som var nöjda med föreläsningen. Det var nu som tankarna började snurra runt i huvudet på mig. Jag hade massa frågor som jag tack och lov hade tid att ställa under en lunch och under väntan på Klaras tåg. Det var under denna stund som jag fick mycket idéer om vad man kan göra i framtiden, vilka organisationer som man kan gå med i men jag fick också mycket kunskap om hur Sverige egentligen ser ut och om vad som borde göras för att förbättra den situation som vissa faktiskt är i.

Dagen efter föreläsningen följde jag med Klara till FN-kontoret i Göteborg. Där träffade jag Maria Svensson och påbörjade min dag som praktikant för en organisation som hjälper världen och försöker göra den till något bättre. Och jag måste säga att känslan av att vet att man kan göra något för samhället är fantastisk.

/ Sabina Alic

Måndagsäventyr

Efter en helg hemma i Skåne tar jag sikte på Göteborg. Ikväll ska jag träffa Göteborg och Partilles engagerade ungdomar och prova lite nytt material – spännande!

Imorgon blir det Varberg och därefter hemfärd till Stockholm och kontorsarbete… Det är skönt att vara ute i landet ibland och träffa ungdomar på plats, oftast kommer man fram till lite mer, roliga saker än om man hade tagit det över telefon eller via e-mail. Det är ju lättare att ha en dialog, helt enkelt!

Väl tillbaka på kontoret kommer det att vara ett berg av e-mail att besvara, men det är ganska skoj det också!

Hoppas kunna lägga upp lite bilder från Göteborgsträffen senare, så håll utkik!

/ Viktor

Uddevalla och prata inför en massa människor

Sådär så! Nu var man tillbaka vid skrivbordet efter en intensiv helg. Åkte torsdag eftermiddag till Uddevalla där jag på fredagen hade en föreläsning om engagemang och om FN och FN-förbundet. På eftermiddagen blev det lite mer interaktiva grupparbeten som gick ut på att de skulle planera ett projekt och sedan få lite tuffa frågor av de andra (då de fick olika roller och blev en slags urvalskommittée). Dagen gick bra och jag var i en jättetrevlig grupp på eftermiddagen som verkligen gick in i rollen som urvalskommitté!

Fick också lite tips och feedback om hur man kan göra presentationer av samma typ ännu bättre i framtiden. Sånt känns viktigt att få då det inte är helt lätt att avgöra hur intressant och bra man gör det. Mer interaktiva saker är något jag tar med till nästa gång jag gör något liknande. 

En sak som är bra dock var att det kändes inte alls lika skräckinjagande att stå på scen och bli tittad på. Det har det verkligen gjort innan, men ser nu ut att blivit lite lättare och mindre skräckinjagande. Dagen innan skrev jag faktiskt upp några saker för mig själv som jag vill tänka på typ:

* Prata långsammare (speedar jämt upp saker av vån anledning).
* Se scenen som en vän istället för fiende
* Läsa av publiken lite

Att skriva upp såna saker för en själv är något som jag kan rekommendera! Det är som att det går mkt lättare när man väl har antecknat ner det, ialla fall för mig. Känner sig också lite mer förberedd.

Bilder ifrån Uddevalla kommer imorgon, då de ligger på min egna dator som inte är här.

Sen efter Uddevalla bar det iväg direkt till Malmö för Ungdomsansvarigsträff. Men det tar vi i nästa blogginlägg så att jag även kan få in lite bilder därifrån.