Att hitta hoppet som behövs för hållbar konsumtion

Följande är ett gästinlägg av Svenska FN-förbundets praktikant Clara Svärdh som inför sommaren reflekterar över hållbar konsumtion och hur vi kan, och borde, agera.

08-22

På trettiotalet skrev poeten Bertolt Brecht, med anledning av den politiska utvecklingen i Tyskland: ”Vad är det här för tid, när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet”. Samma citat använde poeten och dramatikern Athena Farrokhzad i sitt Sommar i p1, från juli 2014.

Jag vill också prata om träd, om sommarplaner och Slottsskogens mörkgröna gräs som kommer täckas av picknickfiltar om bara några veckor. Men istället väljer jag att prata om konsumtion.

De flesta vet det här – utsläppen ökar och regnskogen huggs ner för att producera ohållbar konsumtionsförhållanden. Lösningen tycks vara att cykla istället för att åka bil, köpa ekologisk mat, äta vegetariskt och handla second hand. Men vet vi att den tio rikaste procenten människor i världen står för mer än hälften av dagens alla utsläpp? (Källa:Världskoll, 2016)

Klimatförändringarna gör mig matt. Hur jag själv konsumerar gör mig hopplöst matt. Men hur största möjliga vinst påverkar världen gör mig arg.

För om vi, som inte tillhör den rikaste tio procenten människor i världen, förändrar våra vanor och vår inställning till den globala produktionen – så tror jag vi kan nå en hållbar konsumtion.

Vi kan såklart alla bidra till en bättre värld, tillsammans gör vi skillnad. Men enskilda människors val eller möjligheter kan inte stå till svars för att världen faktiskt ska bli bättre. Jag tror själv på en struktur som bygger på rättvisa med ett hållbart perspektiv. Jämlik makt med grönare förutsättningar.

Istället för att jag ska känna en hopplös trötthet över mig själv, tänker jag gå till Slottsskogen. Tänka på konsumtion, produktion och makt. Agera på individnivå, så att den globala nivån vrids i rätt riktning. För om vi, som inte tillhör den rikaste tio procenten människor i världen, förändrar våra vanor och vår inställning till den globala produktionen – så tror jag vi kan nå en hållbar konsumtion. Men vi hjälps åt efter egen förmåga. Tillsammans.

Clara Svärdh,
Praktikant, Svenska FN-förbundet