Att hitta hoppet som behövs för hållbar konsumtion

Följande är ett gästinlägg av Svenska FN-förbundets praktikant Clara Svärdh som inför sommaren reflekterar över hållbar konsumtion och hur vi kan, och borde, agera.

08-22

På trettiotalet skrev poeten Bertolt Brecht, med anledning av den politiska utvecklingen i Tyskland: ”Vad är det här för tid, när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet”. Samma citat använde poeten och dramatikern Athena Farrokhzad i sitt Sommar i p1, från juli 2014.

Jag vill också prata om träd, om sommarplaner och Slottsskogens mörkgröna gräs som kommer täckas av picknickfiltar om bara några veckor. Men istället väljer jag att prata om konsumtion.

De flesta vet det här – utsläppen ökar och regnskogen huggs ner för att producera ohållbar konsumtionsförhållanden. Lösningen tycks vara att cykla istället för att åka bil, köpa ekologisk mat, äta vegetariskt och handla second hand. Men vet vi att den tio rikaste procenten människor i världen står för mer än hälften av dagens alla utsläpp? (Källa:Världskoll, 2016)

Klimatförändringarna gör mig matt. Hur jag själv konsumerar gör mig hopplöst matt. Men hur största möjliga vinst påverkar världen gör mig arg.

För om vi, som inte tillhör den rikaste tio procenten människor i världen, förändrar våra vanor och vår inställning till den globala produktionen – så tror jag vi kan nå en hållbar konsumtion.

Vi kan såklart alla bidra till en bättre värld, tillsammans gör vi skillnad. Men enskilda människors val eller möjligheter kan inte stå till svars för att världen faktiskt ska bli bättre. Jag tror själv på en struktur som bygger på rättvisa med ett hållbart perspektiv. Jämlik makt med grönare förutsättningar.

Istället för att jag ska känna en hopplös trötthet över mig själv, tänker jag gå till Slottsskogen. Tänka på konsumtion, produktion och makt. Agera på individnivå, så att den globala nivån vrids i rätt riktning. För om vi, som inte tillhör den rikaste tio procenten människor i världen, förändrar våra vanor och vår inställning till den globala produktionen – så tror jag vi kan nå en hållbar konsumtion. Men vi hjälps åt efter egen förmåga. Tillsammans.

Clara Svärdh,
Praktikant, Svenska FN-förbundet

”Jag tar med mig en ökad förståelse för de globala målen och FN”

Lowe är en av våra ambassadörer för Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. Lowe är en flitig föreläsare och har nått ut till flera hundra gymnasieelever under sin tid som ambassadör. Just nu läser han Globala studier vid Göteborgs Universitet samtidigt som han är aktiv som ungdomsansvarig i Göteborgs FN-förening. Vi ringde Lowe för att se vad han har att säga om ambassadörsskapet.

Love_2

– Lowe, vad har varit det bästa med att vara ambassadör?
– Jag kan nog inte bara säga en sak som har varit bäst utan jag skulle säga att tre saker har varit det bästa med ambassadörskapet. Nummer ett är att det är roligt att ha fått träffa så många människor, både andra ambassadörer, FN-föreningar och de elever jag har mött när jag har föreläst. Det andra är att jag har fått lära mig så otroligt mycket under tiden som ambassadör. Det tredje och sista är allt jag har lyckats genomföra. Jag har föreläst för över 100 elever åt gången och vänt ut och in på målen tillsammans med dem och gett dem redskap för att analysera utvecklingsagendan.

– Vad tar du med dig ifrån din tid som ambassadör?
– En ökad förståelse för de globala målen och FN och en ökad tro på FN och de globala målen, men även en kritik mot densamma. Vetskapen om att det inte är perfekt men det är det enda vi har. Dessutom tar jag med mig mycket praktiska redskap och erfarenhet om hur man faktiskt når ut med information.

1

– Har du något tips till de nya ambassadörerna?
– Samarbeta med din lokala FN-förening eller andra föreningar och skicka hellre ut för många förfrågningar än för få, folk tenderar att vara ganska dåliga på att svara. Och ordnar ni evenemang får ni vara beredda på att ni ibland misslyckas, och det får vara ok.

– Vad vill du göra i framtiden med ditt engagemang?
– Jag kommer fortsätta att vara engagerad i Göteborgs FN-förening, och om jag flyttar kommer jag engagera mig i den lokala FN-föreningen där. Jag kommer fortsätta driva frågor kring de globala målen och FN med hjälp av den kunskap jag har fått under som ambassadör på nya arenor.

Vill du också bli en av Svenska FN-förbundets ambassadörer? Vi behöver fler unga, starka röster som vill vara med och bidra till att sprida information och öka engagemang för en bättre värld! Ansök och läs mer här: http://fn.se/ambassadorer

Gästinlägg: Sista tiden på praktiken i Georgien

När snön nu faller i Georgiens huvudstad Tbilisi och det är dags för mig att åka hem möter jag det med blandade känslor. Jag ser fram emot att komma hem och berätta om alla mina upplevelser och de människor jag träffat, men samtidigt kommer nog alltid en del av mig vara kvar i detta spännande land. Jag har träffat så många häftiga och drivna människor här som alla arbetar för ett starkare Georgien, en fredligare region och en bättre värld. Därför vill jag tillägna mitt sista blogginlägg till dem genom att låta er möta några av mina kollegor.

Teona
Teona, som också är min handledare, är ansvarig för programmet kallat Confidence Building in South Caucasus (CBSC),  vilket finansieras av SIDA genom Forum Syd. Teona har arbetat på United Nations Association of Georgia (UNAG) sedan 2007. Programmet syftar till att skapa möjligheter för dialog och samarbete mellan ungdomar från Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. CBSC syftar även till att stärka lokala NGOs och ungdomar från konfliktdrabbade regioner i Georgien. På frågan varför Teona anser att CBSC-programmet är viktigt för Georgiens utveckling svarar hon:

I believe that tolerance, respect for each other and for human rights is a cornerstone for welfare and prosperity. Educated, tolerant and responsible citizens, who make educated and informed decisions, are essential for democratic change and development of Georgia. In my opinion, the CBSC project plays an important part in laying the foundation for a better future of Georgia. ”

UNAG_blogg3_Teona_Bild1

Teona, Deputy Executive Director, Program Director, Confidence Building in South Caucasus. Foto: Martina Banér

Rusudan
Rusudan har arbetat för UNAG sedan mars 2012 och är ansvarig för programmet kallat Promoting Integration, Tolerance and Awareness (PITA), vilket är finansierat av USAID (United States Agency for International Development). Då Georgien har en stor andel minoriteter i landet, arbetar PITA för att främja integration av etniska och religiösa minoriteter samt för att öka samverkan mellan minoriteterna och den georgiska regeringen.  Programmet har många olika komponenter, och bland annat fokuserar PITA på att bygga tolerans och främja mångfald genom ungdomsengagemang och genom att stärka unga kvinnor och män. Rusudan menar att ”Facilitating direct interaction between ethnic majority and minority and exposure to diversity is the best ‘recipe’ for building a culture of tolerance and for overcoming ethnic, regional and cultural stereotypes”.  På frågan om Rusudan kan berätta om en del av arbetet hon är specifikt stolt över svarar hon:

 ”Being a girl and at the same time ethnic minority means a double barrier in Georgia. One of the directions PITA works in is promoting girls’ education, gender equality, prevention of early marriage and elimination of gender-based violence. I love my job because I teach girls that they are as important and on same level as their male peers,  that they have to stand up for their rights and be strong –  I teach them that they should go after their dreams and never give up”

UNAG_blogg3_Ruso_bild 2

Rusudan, Deputy Chief of Party, PITA – UNAG, Foto: Guram Muradov, UNAG

 Maka
Maka, som arbetat för UNAG sedan 2006, är ansvarig för UNAG:s integrationscenter för flyktningar, kallat Open house. Integrationscentret är ett samarbete mellan UNAG och FN:s flyktingorgan United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR) i Georgien. Maka var med och startade upp Open House förra året och har sedan dess lett arbetet med att ge flyktingar verktyg att påbörja sin integrering i det georgiska samhället. Maka menar att:

 ”The group of refugees that comes to Open House are now a part of our country. We should help them to integrate and begin their new life in their new society. I believe that diversity is our wealth in Georgia”.

UNAG_blogg3_maka_bild 3 (2)

Maka, Project Director Support to the Social Integration of Refugees and Asylum Seekers in Urban Areas of Georgia. Foto: Guram Muradov, UNAG

Slutligen vill jag bara säga – till dig som funderar om det är värt att göra praktik utomlands. Tveka inte.  Min praktik här är något av det bästa jag har gjort. Under våren kommer jag och mina praktikant-kollegor Joel, Tove och Sauda att åka ut och genomföra föreläsningar för FN-föreningar, skolor och universitet runt om i Sverige. Hoppas att vi får se dig på någon av våra föreläsningar!

På återseende Georgien!
– Martina, praktikant på FN-förbundet i Georgien

Rights Way Forward i Pemba, Tanzania

Så mycket har hänt sedan jag senast skrev här på UNg-bloggen, men jag ska försöka fatta mig kort. Mycket av det jag har lärt mig de senaste månaderna har fått mig att växa som person men också som praktikant.  Som jag nämnde i tidigare inlägg så är det otroligt hur snabbt tiden går men också kul att ha hunnit med mycket.

På sistone har mina arbetsuppgifter som praktikant cirkulerat kring frågor som berör klimatförändringarna. Jag har haft teoretiska uppgifter men också jobbat praktisk ute i fält. Jag spenderade en hel vecka ute på ön Pemba. Där jobbade jag med Rights Way Forward som är en metod utvecklad av Forum Syd med stöd från Svenska FN- förbundet och UNA Tanzania. Målet är att genom dialog engagera lokala ledare i samhället för att hitta lösningar för en hållbar användning av naturresurser.

Under en gruppövning fick deltagarna visa och förklara den nuvarande situationen in Pemba. Deltagarna berättade också om situationen i deras lokala samhällen och framtida förväntningar.

Under en gruppövning fick deltagarna visa och förklara den nuvarande situationen in Pemba. Deltagarna berättade också om situationen i deras lokala samhällen och framtida förväntningar.

Kursen gick bra och de lokala ledarna var verkligen ambitiösa i gruppdialogen och under aktiviteterna. Mina språkkunskaper i Swahili, som jag lärt mig här i Tanzania, är nu på en så pass bra nivå att jag hänger med i de flesta konversationerna, så länge de inte använder för komplicerade begrepp. De jag älskar mest är att folk här är så villiga att göra sig förstådda. Klimatförändringarna är något som ligger ledarna i övningen varmt om hjärtat.  De sken upp när vi diskuterade de här frågorna och vägar framåt, speciellt kvinnorna som tog mest plats under kursens gång.

På bilden ser ni färdigutbildade, certifierade Lokala ledare från olika delar av Pemba.

På bilden ser ni färdigutbildade, certifierade lokala ledare från olika delar av Pemba.

”Klimatförändringarna är något som ligger ledarna i övningen varmt om hjärtat.  De sken upp när vi diskuterade de här frågorna och vägar framåt, speciellt kvinnorna som tog mest plats under kursens gång.”

En av deltagarna, Khamis Mohamed Abdala, tar emot sitt certifikat av Reynald Maeda, Generalsekreterare för UNA Tanzania

En av deltagarna, Khamis Mohamed Abdala, tar emot sitt certifikat av Reynald Maeda, Generalsekreterare för UNA Tanzania

Pemba är en av Afrikas ”krydd-öar” utanför Tanzanias kust, strax intill Zanzibar.  En stor del av öns exportintäkter kommer från kryddnejlika som doftar på ön.  En annan viktig exportvara är riset, men exporten av riset har minskat till följd av klimatförändringarna.  På senare år har det blivit allt svårare för småbönder att försörja sig, då saltvatten tränger sig in och förstör risodlingarna. Jag berättar mer om det här i Svenska FN-förbundets medlemstidning, Världshorisont nr 4/16, som har tema klimat.

Foto från Kengeja- Mze Khamisi Silima och hans fru Khadija Ali Suliman

Foto från Kengeja- Mze Khamisi Silima och hans fru Khadija Ali Suliman

Mze Khamisi Silima var en av deltagarna på kursen, och han kommer från Kengeja, ett samhälle norr om ön. Han berättade att samarbetet med UNA Tanzania har inneburit positiva förändringar. Det har fått både han och andra i hans omgivning att komma på nya lösningar för att anpassa sig till klimatförändringen. Efter kursen sa han såhär:

“Att få utbildning om hur man ska hantera klimatförändringar och miljöförstöring är verkligen viktigt för det arbete vi gör i vårt samhälle. UNA Tanzania har arbetat med oss och gett oss viktig information om hur man kan möta utmaningarna och vad vi kan göra för att förbättra våra ekonomiska aktiviteter, även när vi står inför utmaningar om hur vi ska fortsätta våra små projekt som saknar kapital och resurser.”

Framtiden ser lovande ut, och nu är det min tur att fortsätta dialogen mellan UNA Tanzania och de lokala ledarna i Pemba. Ser verkligen fram emot nästa besöka dit, då jag ska träffa några av deltagarnas byar för att se hur de har utnyttjat kunskaperna från kursen Rights Way Forward.

Önska mig lycka till, så hörs vi snart igen!

– Sauda Luzze
Internationell praktikant i Tanzania

Gästinlägg: Ute på de Armeniska vägarna

Det är spännande att lämna Jerevan och åka ut på den Armeniska landsbygden. Vägarna, som både kan vara spikraka motorvägar och små kroka grusvägar, leder genom ett vackert landskap med höga berg, öken och gröna skogar. Utmed vägarna säljer bönder vin och grönsaker och på vägarna får man akta sig för att inte krocka med stora flockar med får och kor.  

Jag landade i Armenien i början av september, nu har det gått över två månader och därmed har snart halva praktiktiden gått. Att försöka summera dessa månader och alla de upplevelser och intryck som jag fått under dem, är omöjligt, i alla fall i denna blogg. Därför tänker jag istället fokusera på att beskriva några upplevelser jag fått av att resa runt i Armenien och besöka projekten som det Armeniska FN-förbundet bedriver, eftersom de främst fokuserar på att nå ut till ungdomar som bor i regioner och städer utanför Jerevan.

02102016-_1050938

Vägen till Goris, bergen är de första av två större bergsmassiv som vägen passerar igenom

En tydlig trend i dagens Armenien är den pågående urbaniseringen, ungdomar och unga vuxna lämnar sina hem i mindre städer och på landsbygden för att flytta in till Jerevan eller andra utländska storstäder, där tillgången till arbete och utbildning anses högre. Det finns väldigt mycket att säga om denna trend som i många fall också leder till problem i samhällsutvecklingen mellan storstad och landsbygd. Till exempel har Gymri, Armeniens näst största stad, endast en tiondel så stor befolkning som Jerevan och de som flyttar är oftast ungdomar eller personer med högre utbildning.

”En tydlig trend i dagens Armenien är den pågående urbaniseringen, ungdomar och unga vuxna lämnar sina hem i mindre städer och på landsbygden för att flytta in till Jerevan”

Bristen på utbildningsmöjligheter och arbete försämrar motivationen för ungdomar att stanna kvar och långsiktigt engagera sig i den samhällspolitiska utvecklingen av sin region. Skillnaderna mellan Jerevan och övriga Armeniska städer är därför stora. Delvis med anledning av denna urbaniseringstrend, arbetar det Armeniska FN-förbundet  med projektet Advocating Human Rights in Armenia, som implementeras, delvis med hjälp av Svenska FN-Förbundet och Forum Syd, i sex armeniska regioner och syftar just till att främja ett långsiktigt, ungt och lokalt engagemang for en hållbar samhällspolitisk utveckling som bejakar de mänskliga rättigheterna. En viktig del av arbetet är därför att resa runt i Armenien för att besöka samt utvärdera implementering av dessa regionala projekt. Detta innebär också att jag fått möjlighet att resa runt i Armenien och träffa dessa ungdomar och lära mig om deras respektive regioner och projekt.

04102016-_1060386

Bilen på bilden är en Lada påväg in i Jerevan, det är en väldigt vanlig bil i Armenien och tillverkades fortfarande i Ryssland

I början av oktober åkte vi ut på var första resa tillsammans. Vi åkte till staden Goris i södra Armenien, nära gränserna till såväl Iran och Azerbaijan. Vägen till Goris var otroligt vacker, eftersom Armenien är ett väldigt bergigt land så är landskapet väldigt varierande, vissa områden liknar alpina bergslandskap med skogsbeklädda berg medans andra mer liknar röda ökenlandskap. Den första delen av resan mot Goris leder rakt rakt söder ut, utmed den turkiska gränsen och genom dalen mellan Mount Ararat (5137 meter) och Mount Aragats (4090 meter). Resan, som nog inte var längre än drygt 20 mil, tog ändå 5-6 timmar att köra, mycket på grund av vägarnas storlek och varierande kvalité. Väl framme i Goris deltog vi i ett möte mellan den lokala projektgruppen och representanter för stadens ledning. Syftet med mötet var att få gehör för ett antal problem gruppen uppmärksammat och inleda dialog och samarbete med stadens ledning for att tillsammans lösa dem.

03102016-_1050981

Jag tillsammans med Armine från Armeniska FN-Förbundet besöker ett möte mellan den lokala projektgruppen och lokala myndigheter i staden Goris.

Utöver Goris har jag hittills varit i städerna Gymri, Amavir och Dilijan samt besök flera mindre byar, kloster och andra sevärdheter runt om i Armenien. Jag har mest rest tillsammans med mina kollegor på FN-förbundet, men också tillsammans med vänner här i Jerevan och vänner som är på besök från Sverige. Under resorna har några upplevelser varit extra starka, till exempel så är ett vanligt ”problem” att stora flockar av får och kor blockerar vägen, man vet aldrig om det bakom nästa kurva står 500 får och kollar på en. Att också få möjlighet att se mindre samhällen och byar har varit en stark upplevelse. I Jerevan upplever man Armenien som ett ganska välmående land där folk åker omkring i dyra bilar och besöker lyxrestauranger och märkesbutiker, men Armenien framstår helt annorlunda när man reser runt på dess landsbygd. Flera av samhällena och byarna som man åker förbi står mer eller mindre öde, utmed vägarna ser man väldigt många tomma och fallfärdiga hus och fabriker som vittnar om en annan tid.

”I Jerevan upplever man Armenien som ett ganska välmående land där folk åker omkring i dyra bilar och besöker lyxrestauranger och märkesbutiker, men Armenien framstår helt annorlunda när man reser runt på dess landsbygd.”

30102016-_1070191

En gata i Dilijan, en stad som ligger högt uppe i bergen och kallas för ”Armeniens Schweiz”

03112016-_1070662

En flock med får blockerar vägen till Armavir, det är svårt att veta om man skall vänta till att fåren passerat eller om man skall försöka passera med bilen…

Jag skall nu precis iväg på en ny resan, denna gång skall jag åka till Tbilisi i Georgien för att besöka Martina, som också praktiserar genom Svenska FN-Förbundet. Det skall bli väldigt roligt att jämföra våra två grannländer.

Joel Ahlgren
Internationell praktikant i Armenien