Gästinlägg Ewelina Andersson

Här kommer ett gästinlägg av Ewelina Andersson i referensgruppen. Du har väl sett att man nu kan söka till referensgruppen för nästa år? Läs merhär!


Are we all together, or not?

När jag är ute och går så kan jag ibland vara onåbar, jag fastnar i en tanke och sedan spinner den vidare som en liten snöboll för en nerförsbacke. Tankarna idag tog mig till det som hände i Norge en sommar för ett par år sedan, när något som inte får hända hände..
En man begick ett vedervärdigt brott, ett attentat där han mördade talrika mängder med ungdomar samt sprängde en byggnad i centrala Oslo. En sådant brott finns det inget straff för, inte egentligen! För oavsett vad han får för straff så kommer det ju inte att ta tillbaka de som blev mördade, och det kommer definitivt inte att hjälpa de som blivit traumatiskt skadade för resten av livet. Jag mådde skit dåligt när jag läste om allt detta, kunde knappt föreställa mig vilken skräck de måste ha känt. Men thats not my point!
Vad jag tänkte på var att Norges händelse (hur fruktansvärd den än var), kan jämföras med vad som händer dagligen ute i världen. Vi i Sverige Äter tre rätters middagar, sätter oss vid vår sprillans nya platt TV, käkar godis och pratar om allt vi inte har.
En reklam på tvn kommer fram om svälten i Afrika- en matbrist som kan leda till att miljoner människor dör. Vi zappar snabbt förbi reklamen och fortsätter vår överkonsumtion. Vi skiter fullständigt i om folk svälter ihjäl i Afrika, men när något inträffar i Norge blir det årets grej, det får mer tv och tidningstid än något annat.
Jag undrar då vart vår empati, och framförallt sympati ligger. Folk reagerade på händelsen i Norge, självklar ska de göra det, men vad de blev rädda för var att terrorn har nu nått oss. Den är inte längre tusen kilometer ifrån oss. NU börjar vi förstå skräcken som människor i Israel, pakista, Afganistan och hela Afrika lever med.
Ändå gör vi ingenting, vi uppmärksammar Norgehändelsen och sen är det bra..
Så därför vill jag tacka alla er som är där ute och gör världen bättre, för det blir den med er hjälp. En kan inte göra allt men alla kan göra något. Ni är helt fantastiska som kämpar för miljön och mänskliga rättigheter, så känn varje dag den uppskattning jag ger er i min tanke.
Puss och kram Ewelina
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera