Gästinlägg Tove Vikstörm



Ni har väl inte glömt bort våra internationella praktikanter Daniel Löwendahl och Tove Vikström, som praktiserat på FN-frbunden i Georgien och Armenien? Nu är de tillbaka i Sverige igen och kommer under januari och februari besöka FN-föreningar och FN-skolor runt om i landet och berätta om sina erfarenheter genom föreläsning, rollspel och fotoutställning. Här kan du se om de kommer till din skola eller en förening i din närhet. Kontaktuppgifter till alla föreningar hittar du här! 



Helsingborgs FN-förening + Skolan
16 januari
Malmö FN-förening 
17 januari
Svenska FN-förbundet kansli 
21 januari
Danderyds gymnasium
22 januari
Täby Enskilda Gymnasium 
23 januari
Hulebäcksgymnasiet, Mölnlycke
31 januari
Göteborg FN-förening  
31 januari
Elof Lindälv, Kungsbacka
4  februari
Norrköpings FN-förening
4 februari
Nyströmska skolan Söderköping
5 februari
Karolinska skolan, Örebro
30 januari
Sollefteå FN-förening  
Slutet på februari
Slutet på februari

Umeå FN-föreninng


Missa inte chansen att lyssna på Tove och Daniel, förhoppningsvis kommer vi ha möjlighet att skicka ut internationella praktikanter även i framtiden. Kanske är du en av dem? 


Här kommer ett sista gästinlägg av Tove!
Hälsningar Ulrika

– – –

Hemma igen!
Efter fyra månaders boende och praktik i Armeniens huvudstad Jerevan är jag nu tillbaka i Sverige med många intryck och erfarenheter rikare. Jag ska nu göra mitt bästa för att sammanfatta min tid där borta och jag ska säga er att det inte är det lättaste!

Under min resa har jag…
fått göra något som jag länge drömt – testa på att jobba utomlands! 
lärt känna många fina människor och fått många nya vänner. 
levt i och upplevt en ny och främmande kultur där männen generellt fortfarande är de som bestämmer, där kvinnorna i nya förhållandena flyttar till männens familj (tvärt om är i många fall otänkbart), där sex före äktenskapet är förfärligt framförallt för kvinnor, där andra religioner än kristendom är främmande, obekanta och skrämmande, där familjen har en stor, stark och central roll i samhället, där omsorgen om de äldre är stor och varm, där korruption och mutor fortfarande är ett problem och där det alltid finns tid för en kopp te eller en kopp kaffe (oavsett hur lång att göra listan är). 
fått många fantastiska och oförglömliga minnen. 
hört många intressanta, hemska, spännande och fina historier om hur det var att leva i Sovjetunionen och sett massor med förfallna fabriker som stått orörliga ända sedan kollapsen av Sovjetunionen. Arvet från Sovjetunionen är ständigt närvarande i Armenien, oavsett om det är positivt eller negativt.  
lärt mig att uppskatta säkerhetsbälten i de få bilar där det faktiskt fanns (3 av 50 bilar kanske!) och varje gång jag lyckats ta mig över trafikerade gatorna har jag konstaterat att ”jag tack och lov klarade det även denna gång”
fått lära mig mer om hur det internationella biståndssystemet fungerar. Jag har sett att FN jobbar med så mycket mer än bara vaccinera barn mot polio eller delar ut mat. Jag har sett och förstår hur viktigt FN:s och andra organisationers arbete är och att det faktiskt gör skillnad. Men jag har också blivit påmind om hur frustrerande det kan vara att vara en organisation som vill och kan förändra men inte har pengar att göra det. Jag har också upplevt hur svårt och känsligt det kan vara att jobba i konfliktdrabbade länder. Vad kan vi säga? Vad kan vi göra? Hur ska vi gå till väga för att inte förvärra? Vad kommer folket att tycka om vår oss när vi presenterar detta projekt? Kommer folk att hamna i trassel om vi säger att det är ett projekt armenier och azerbajanier? Ständiga avväganden.   
kastats runt och trängts i mycket överfulla minibussar och snabbt kommit att prioriterat bort det typiska svenska behovet av tomrum runtomkring sig. 
lärt mig att uppskatta värme, punktlighet, planering och organisering (avsaknaden av planering, punktlighet och organisering resulterade i att jag tog det säkra för det osäkra och var på flygplatsen hela fem timmar innan avgång – till sist lärde jag mig att man aldrig vet vad som inträffar…)
fått leva i ett land som är starkt påverkat och hämmat av konfliktfyllda relationer till grannländer och jag har fått höra många hemska och starka berättelser om konflikten med Azerbaijan, om jordbävningen år 1988 och om folkmordet för nästan 100 år sedan.  
levt i ett land där jag inte kunnat kommunicera med befolkningen då jag verken pratar armeniska eller ryska. Just denna punkt har varit oerhört frustrerande och jag önskar att jag någon gång kommer att kunna lära mig språken och återvända till Armenien för att kunna prata, fråga och lyssna på människorna.  
önskat att flera kan få samma möjlighet som jag att uppleva allt som jag fått uppleva– det är så många oförglömliga minnen jag kommer att bära med mig.
fått massor med inspiration att fortsätta jobba för en bättre framtid! 
Nu, som ett avslut på denna fina praktik, ska jag genomföra ett informationsarbete som innebär att jag ska dela med mig av mina erfarenheter från min praktik. Jag kommer att göra det i form av ett rollspel för olika gymnasieskolor och FN-föreningar. Det ser jag verkligen fram emot, det ska bli roligt att få prata om något som ligger mig så varmt om hjärtat!
 Hoppas vi ses där ute i någon FN-förening, FN-skola eller på annat sätt!
Vill du att jag ska komma och prata hos er, har du några frågor som du vill fråga eller vill du kanske få kontakt med mig så kan du kontakta mig på tove.vikstrom@gmail.com   =)
Tack för mig,
Tove Vikström
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Kommentera